Första långpasset!

Första långpasset och dessutom utan mp3-spelaren, för den ligger på jobbet och telefonen är för stor att släpa med sig går inte ner i fickan på vätskebältet. Hur ska det här gå? Det blir nog tufft. På med löpardojorna, iväg ut på stans grusvägar, lite oroväckande grå moln det där.


Enligt programmet skulle dagens pass vara 10 km på 67 minuter, snitthastigheten skulle alltså ligga runt 6:20/km. Eftersom jag inte sprungit så himla mycket i år så vill jag försöka följa programmet helt enligt både distanser och tider och första km gick det skapligt bra, 6:19 på första km, så det var ju enligt plan. Men tack vare att jag börjat träna bodystep och därmed också stärkt mina höftböjare inbillar jag mig att jag har fått ett starkare avstamp vid löpningen, så på andra km var jag nere på 5:53. Måste försöka hålla ner på tempot för att komma in i rätt takt man skulle ju se till att springa i ett prattempo, men det är ju inte så himla lätt när man inte har någon löparkompis med. Även fast jag kan prata oerhört mycket och fort.... så känns det en aning konstigt att prata med sig själv. Det blev alltså att fortsätta och tempot låg runt 6 min/km.


Efter halva sträckan fick jag då så j***a ont i magen så jag började irra efter ett ställe att kunna slå ner rumpan och göra sig av med slaggprodukterna som började pocka på. 
Det blev ett stopp på klockan och in i skogen och sen kändes magen mycket mycket bättre igen, men alltså min mage måste vara den sämsta av de sämsta. Men med tanke på det som jag ätit på sista tiden så är det väl kanske inte så konstigt att den säger ifrån vid ett långpass. Det blir nog till att börja fundera på måltiderna igen och gå in i en SFM (SockerFri Månad) igen för att komma i lag med magen. 
Vägen hem gick nästan som en dans förutom den sista kilometerns backar dom går inte av för hackor dom inte, men det är bara att bita ihop hem ska man ju. 
Och inte hade jag behövt vara orolig för att inte ha mp3-spelaren med, det är nog bara bra att vilja hjärnan och låta tankarna sväva fritt ibland. 


Nu blir det väl lite Dexter igen och sen är det ÄNTLIGEN måndag, det är inte ofta man längtar till måndagarna men nu gör jag verkligen det. Och då kommer hojen hem, jippie!!!!