torsdag 30 september 2010

Vilken dag, vaknade kl. 7.30 av att någon höll bankade och knackade på taket och tänkte nu är takläggarna äntligen här och har börjat med taket. Såg framför mig bilden av det svarta taket med dalablå trädetaljer som växte fram. Så härligt vackert det kommer att bli, nu vill jag skrapa och måla husknutarna också. Trött som jag var masade jag mig ur sängen och var beredd att komma ut till en byggställning med en massa arbetande människor. Sprang runt och tittade ut men såg ingenting, inga människor, ingen byggställning, inga takpannor som svischade ner från taket. Vad var det då som väckte mig... hm???

Efter lunch hade jag egentligen tänkt mig ta en tur på racern vem vet hur många fler såna här dagar vi får, men ljudboken lockade ännu mer och jag tog mig en härligt lång höstpromenad med Keplers Paganinikontraktet i lurarna.

Väl hemma igen fick trädgården sig en liten omgång, blombuskar klipptes ned, svartvinbärsbuskar grävdes upp och togs bort. Löven blev ihopräfsade, ja en del i varje fall. Var så härligt att vara ute i dag och det var nog det jag behövde för jag har nog inte mått så bra av att gå hemma har liksom inte fått något gjort. Var jobbigare att bli arbetslös än jag trodde att det skulle vara. Jag skulle ju träna, träna och återigen träna och göra sånt som jag tycker är roligt men har det blivit så då, näääääääää. Vad gör man i stället då jo hänger på FB förstås och hur kul är det?

Nä eftersom mitt nya liv har börjat (för tredje gånget i år tror jag) så blir det nu godnatt och på återseende!

Tjillevippen vet jag :)

Lidingöloppet - sammanfattning





Nu har så bilderna kommit från Lidingöloppet och självklart ställde man upp sig för kameran med medaljen i handen, det hör ju liksom till. Så nöjd över att jag fullföljde loppet trodde inte att det skulle gå ett tag när jag befann mig i spåret.


Tävlingsdagen började med en stadig frukost för att sedan ta tvärbana, tunnelbana ut till Ropsten för att till sist gå på bussen som tog oss in till hjärtat av Lidingö. Med mig hade jag systerdotter som fick heja på mig. Knaprade i oss lite lunch innan det så var dags för mig att gå till startfållan. Startskottet för mig gick 13.30 och iväg det bar. Hade förberett GPS-klockan på intervall d.v.s. springa 5 minuter och gå 1 min.

Fick snart revidera min taktik till att även gå i uppförsbackarna och i de brantaste nedförsbackarna. Och vilken trängsel det var eftersom jag inte springer speciellt fort höll jag mig längst till höger för att släppa förbi de snabbare löparna. Helt plötsligt brakade det till i skogen till höger om mig och där kom det en löpare också. Men alltså hur jobbigt kan det vara att hålla sig till vänster om man är snabb och höger om man inte har något krav på tiden. 

Hur som efter 5 km var det så dags att besöka bajamajan såklart. Hade det inte varit för att jag var tvungen att gå hade jag sprungit vidare för kö var det och bara två "major" så det tog ju sin tid att komma in där, gick minst 10 dyrbara minuter. Fortfarande pigg fortsatte jag så min taktik och kände mig pigg i kroppen men efter ca 15 km började kroppen säga ifrån. Vaderna blev stumma, låren trötta, benhinnor och knän gjorde ont. Nu blev det till att gå i alla backar både upp- och nedför det slet något oerhört på knäna att springa nedförsbackarna. Strax innan 20 km var jag beredd att kasta in handduken och började diskutera med mig själv. Hoppa av och springa tjejloppet, 10 km dagen efter eller fortsätta och inte ställa upp dagen efter. Har man tagit fan i båten får man också ro han i land... har jag tagit mig 2/3 av loppet så kan jag också fixa 10 km till. Så sagt och gjort jag fortsatte ett tag till men det gick inte bra. Som tur var fanns det många fler trevliga människor efter banan som man kunde småprata lite med. 
Och så efter 25 km kom nästa utmaning d.v.s. att ta sig uppför abborrbacken upp till högsta punkten på hela loppet och nog gick det uppför alltid. Den som alla hade pratat om... "Brant och tuff och uppe på toppen finns en massa sjukhustält som brukar vara fulla med folk som får massage" låter ju störtkul, NOT! Vidare "men väl uppe på toppen är det bara 5 km kvar" Alltså bilden jag hade av abborrbacken var en brant, snårig och stenig lång, enormt lång backe i skogen, utan stig att springa på, där det på toppen stod sjukhustält uppradade som på linje, vilka man kunde se nedifrån. Haha hur kunde det bli så då.... det var ju inte alls så. Men eftersom jag hade blivit varnad för att den var tuff så jag tog det lugnt och gick ända nedifrån och uppför hela backen. Och väl uppe så var det mycket riktigt "bara" 5 km kvar. 

Hade turen att springa i kapp en tjej hemifrån och i trevlig sällskap gick jag ca 2 km innan jag begav mig iväg igen och faktiskt så hann jag då få lite återhämtning och framför allt gick tiden enormt mycket fortare och vi insåg till sist att vi skulle fixa loppet.  
Efter 4.19.26 sprang jag äntligen över mållinjen. Hade haft förhoppningar på en tid mellan 3.30-4.00 timmar men det gick alltså inte.

 
 Mål i sikte!


                           
                                       Spurten :)

                        
                                Äntligen i mål!











Sammanfattning av loppet: Det gjorde ONT

Det ska jag sannerligen ta med mig nästa år om någon (Maarit???) kommer och frågar om jag ska med och springa lidingöloppet.  Min kropp är inte gjord för att springa såna långa lopp och jag ska inte springa längre än 10 km tävlingar hädanefter. Mmmm kom just på, jag har ju anmält mig till Göteborgsvarvet nästa år :o OK! Efter det då :)

Nu, 5 dagar efter loppet, känns kroppen OK. Var ut och provade ett par löpsteg i går och det gick över förväntan bra. Så jag kan nog börja löpträna nästa vecka igen. Men nu först konvent i Bollnäs i helgen då det blir en heldags träning, vad skönt det ska bli att få ge kroppen en omgång igen. Efter konventet skyndar vi oss ned till Gävle och spanar in Babben m.fl. på Spegeln och är vi tillräckligt snabba så hinner vi kanske få i oss något stärkande innan också. 
(Får man skriva det på en träningsblogg - ja, för tusan man är ju inte mer än människa) 

Ha en underbar tränings-höst alla härliga människor!

lördag 25 september 2010

2:a etappen i "en svensk klassiker" avklarad


Jippie!!!!! 
2:a och jobbigaste (enligt många) delen av klassikern avklarad. Jobbig var bara förnamnet, vilken kuperad bana vaderna tog mycket stryk, men nu är det gjort och medaljen är i hamn nu ska den upp på väggen tillsammans med den andra klassikermedaljen.

fredag 24 september 2010

På plats i Stockholm

Japp då är man på plats i Stockholm. Hotellet är OK men kvaliteten på TV-kanalerna är ett skämt. 1:an går inte alls att titta på 2:an lite bättre och 3:an är OK men inte bra. Flimmer är bara förnamnet.


Resan ner påbörjades kl. 13.15 hemifrån med att hämta Linn och sen var det tankning innan vi kunde åka vidare. Stannade till i Sandviken för att lämna lite kläder till biståndsgruppen och inhandla lite dryck, vitamindryck förstås. Efter det var det bara att programmera GPS:n, aktivera cruse-controllern och styra sin väg mot Stockholm. Allt gick perfekt ända tills vi började närma oss Stockholm, snacka om köer. Tog  ca 30 minuter att ta oss 4 km. Men till sist var vi i varje fall framme vid hotellet. Incheckad och klar tog vi tåget, tunnelbana och buss till Lidingö för att hämta nummerlappen och nu finns den med.



Nu är det bara att försöka få en god natts sömn och vakna pigg och kry i morgon och se fram emot de 3 milen man har framför sig.

Tjillevippen vet jag!

onsdag 22 september 2010

Ångesten börjar komma krypandes....

Hua, var ut och sprang en sväng i dag på förmiddagen och det kändes absolut inte bra, ont i benhinnor, knän, vader och lår samt enormt stel i hela benen. Hur blir det så här när man närmar sig en tävling och den kommer ju inte smygande heller utan med stormsteg.


Har suttit och sammanfattat min löparträning fr.o.m maran har jag fått ihop 302,91 km löpning ca 30 mil, varav 5 st över milen. Efter sjukdomen har jag fått ihop 54,64 km varav ett av passen är på 15,52 km. Kommer det att räcka till? 


Hur klär man sig: långärmat/kortärmat, jacka/inte jacka. Magen i uppror får nog se till att ha mycket papper med mig, tur det är i skogen, haha. Många frågor blir det tänk om det ändå var söndag!!!


Lettskyet    Halvklart till mulet
Ser i varje fall ut som om att solen kan titta fram när jag startar men mycket kan ändras än.
10 grader och delvis sol - lutar nog åt långärmat och väst.


I e.m. blir det ett återbesök hos massören för att kolla in axeln och skuldran. Verkar inte bli någon bättring får ondare när jag kör combat - grrr vill inte sluta med det också kan snart inte träna något. Får väl försöka se det positiva i det hela jag kan ju vara hemma och städa... och hur kul är det på en skala? Tror jag ska skaffa en hushållerska när jag får jobb igen.


Hej på ett tag!

tisdag 21 september 2010

Kallt och regnigt

Ingen långtur idag eftersom det är kallt och regnigt, ingen bra kombination så här veckan inför en tävling. Vill inte gärna bli kall och blöt för då är det stor risk att sjukdomen kommer smygandes till slutet av veckan. Nä får bli att stanna inne i stället och hoppas på att vädret håller sig mer stabilt i morgon så tar jag en löprunda då istället, men det blir nog inte så lång då med tanke på dom få dagarna kvar till Lidingö.


Nu blir det dusch för att sedan åka till Gävle och träffa eventuell framtida arbetsgivare för lite information och middag.


På återseende!



måndag 20 september 2010

Lidingö here I come

Måndag eftermiddag och äntligen är hotellet bokat. Kanonbra med Lidingöbanan, bara kliva utanför hotellet och hoppa på tåget och åka ända fram. Kan inte bli bättre. Skönt när det är smidigt finns saker i varje fall som man är nervös för.... och nervositeten blir då inte mindre för varje dag som går. Tror inte jag brukar vara så här nervös inför en mara men där vet jag ju i och för sig hur det går till nu för tiden, veteran som man är :)


På lördag gäller det alltså... hur ska det gå som vanligt för dåligt tränad och med sjukdom strax inpå är inte heller optimalt men det går som det går. Har jag kunnat tagit mig igenom maran med 1 minut till godo borde jag väl kunna fixa Lidingö också men man vet aldrig. Går det inte är det bara att bita ihop nästa år igen och vem vet man kanske bli så biten så att det är vad man gör i vilket fall som helst. Har ju beslutat mig för att INTE springa mara nästa år. 5 år på raken är mer än godkänt anser jag. 


I kväll är det dags för ytterligare ett combat-pass, fast jag har lite ont i armen i dag vet inte vad som hände i morse liksom bara knäppte till och megaont... men sen blir det att ta det lugnt med combat ett par veckor för jag kör inget på Söndag då är jag ju i Stockholm.


Tjillevippen vet jag!

söndag 19 september 2010

Lidingö närmar sig med stormsteg

Nu börjar nerverna verkligen komma. Efter att ha varit sjuk och inte kunnat springa på 2,5 vecka har jag nu äntligen fått till ett långpass igen, kanske inte optimalt att lägga in 15,5 km utan att bygga upp igen, men nöden har ingen lag. Med endast en vecka kvar till det stora loppet var jag bara tvungen att prova ett långpass och det gick ganska bra. Tog det lugnt och sprang 5 min och gick 1 min, kommer nog att köra detta på lördag också för att spara på krafterna till sista milen. 
På tal om nöden har ingen lag... Efter 1 mil var jag tvungen att besöka skogen, vilken tur att jag var förberedd och hade papper med mig. Usch får så ont i magen när jag springer.... 
Efter tömning gick det bättre att springa igen, skönt :)

På tisdag blir det en sista kraftansträngning d.v.s. 2 mil hade jag tänkt försöka mig på då, får se hur det går.
Kanske ska ta och boka hotell också om jag nu ska vara med på tjejlidingö, den är inte högprioriterad för mig, jag siktar in mig på "riktiga".

Rehabiliteringen av axeln går inge vidare, efter gummibandsträningen har den enbart blivit sämre.... inte bra. Ska iväg till guden igen på onsdag. Han var ju visst ingen trollkarl som bara trollade bort den onda.. nä man får bara ta det lugnt. 

I fredags körde jag och Maarit igenom BC-passet för dagens träning, det mesta satt men en del tål att tränas på.




Här ser ni en svettig brud i träningskläder och som pricken över i:et, värsta högklackat. Undrar om hon kör dom på Lidingö-loppet nästa helg??? hoppas inte.
Nu har hon gått och blivit sjuk så jag får köra passet med någon av den andra combat-tjejerna men det går nog bra det med. Kul ska det bli att köra combat igen.















Nu är det dags att gå igenom låtarna till kvällen för att göra ett bra framträdande :)
Tjilllevippen vet jag

söndag 5 september 2010

Super Saturday - vilket ös



Super Saturday i Stockholm säger bara det alla nya releaser är superroliga när man har möjligheten att komma ner och köra i Stockholm för de "riktiga" BC-kändisarna. I går var det Dans tur att komma till Sverige. Vilken känsla man tror inte att det är sant, alla dom som man sett på DVD-kiten tidigare kommer och kör live med oss.



Tillsammans med Dan fanns även Oscar och Thomas från Franrike på plats på combat-passet på förmiddagen. På eftermiddagens pass hade Dan hjälp av Pernilla och Sarah. Värsta öset på bägge passen men lite trist att golvet i första gled ca 2cm fram och tillbaka när vi pulsade så det blev lite svårt att hålla balansen :o. Alla/De flesta plockade bort översta lagret, mattbitar, och fortsatte träna på trägolvet som låg direkt på isen. Men det gled också..... 


   

Passade också på att inhandla lite nya plagg till träning supersnygga och till reducerat pris 20% avdrag... Kul.


Den här dagen bjöd på enormt härlig känsla av tillfredsställelse och avslutades med god mat, öl och irish coffe tillsammans i trevligt sällskap. 
Tack för en underbar dag, jag älskar att umgås i trevligt sällskap :)


Nu åter till studierna!

fredag 3 september 2010

Träning verkar vara historia nu för tiden

Nu var det länge sen jag skrev något här, men det har varit så mycket i mitt liv, både roliga och tråkiga saker. Har liksom inte haft någon ork eller lust att skriva men nu kanske det börjar bli dags igen.
Augusti började bra med löpträningen inför andra etappen av klassikern d.v.s. Lidingöloppet.
Vecka 33 åkte jag tillsammans med 3 andra glada tjejer, ja dom var glada i varje fall, men en annan är ju sur som ättika nu för tiden och ser allt nattsvart. I vilket fall som helst åkte vi ner till Stockholm för att delta i utbildningen Functional Moves. Näää inte dansträning som dom flesta verkar tro. Vi tränar allt från rörlighet, styrka till kondition komplett träningspass med andra ord.
Tuff och intensiv helg var det men så på Söndagen hände det som inte får hända vid en sån utbildning jag blev förstås sjuk med ont i halsen men körde ändå på för fullt och nu sitter jag här med problem i luftrören och kan inte springa p.g.a. det. Hur dum får man vara vara, men det är ju lätt att vara efterklok....

Hur går det nu med Lidingöloppet... har ju inte kunnat vara ute på mer än ett långpass på 1,5 mil, vilket i och för sig gick ganska bra. Men bara jag kommer över hostan så får jag prioritera löpningen framför all annan träning för instruktörer inom BodyCombat finns det gott om så det gör inte så mycket att jag inte kan vara med på dom passen. Sen tror jag faktiskt att jag skulle behöva vila lite från instruerandet för jag känner inte glädjen i detta just nu hur ska jag då kunna peppa deltagarna... Ja, mycket funderingar finns det.
Kommer visst hela tiden bort från ämnet, lidingöloppet ja, det får gå som det går, jag får ta det enormt lugnt och kanske köra samma taktik som på maran d.v.s. 5 minuter löpning och 1 minut gå.

Har haft problem med höger axel/skuldra/arm i över ett år och äntligen i onsdags kom jag iväg till en fys-expert som verkar kunna hjälpa mig. Han tittade lite och kände lite och mjukade upp min skuldra som fastnat i ett läge eftersom jag har haft ont så himla länge. Efter behandlingen kändes det som om att min högra axel satt mycket lägre än den vänstra och var enormt avslappnad i axeln kändes så himla skönt. Han förklarade då att när jag kom så gick jag med axeln uppåt och framåt men att nu hade axeln och skuldran sjunkit tillbaka till sitt normala läge känns himla skönt. Fick med ett gummiband hem som jag ska köra träning med varje dag för att stärka muskulaturen runt skuldran 4x40 repetitioner med att föra armen utåt och lika många med att föra armen inåt. och det varje dag. Han menade på "jag kan massera upp din skuldra en gång i veckan och ta betalt för det, men det kommer att innebära att du snart får tillbaka problemet, för att bli fortsatt bra behöver du träna upp styrkan". Säger bara det "seriöst intryck" verkligen, honom ska jag fortsätta gå till.

Det var första problemet sen kom vi till min rumpa som jag har har fått enormt ont i och då fick jag lägga mig på sidan då blev jag lite fundersam och så började han trycka på en punkt då gick fundersamheten bort och ersattes med smärta och vilken smärta gjorde så ont så tårarna nästan vällde fram. Inflammation i en av de inre mindre sätesmusklerna som sitter ihop med ischiasnerven... för att få bort det krävs stretch av inre sätesmuskulaturen 3X30 s. 2 ggr om dagen.
Bäst att ligga i för han ringer om en vecka och kollar av hur det känns, så då är det bäst att kunna visa upp lite resultat.

Sambon var också med eftersom han har haft problem med vaderna, ryggen m.m. hur länge som helst. Han blev ivägskickad till ortoped eftersom han pronerar med fötterna och inte lite heller. Han sade samma sak till honom att visst kan han massera upp honom men han kommer aldrig att bli bra, det enda som händer att han fys-experten tjänar pengar. Så min nya "gud" kontaktade ortopeden och döm om förvåning så fick han en tid redan måndagen efter, ja det gäller att ha kontakter. Men så är han ju också hockeylagets massör så han har väl massa kontakter och därtill bra rykte.
Så skönt om Mats kan få bukt med sina problem och slippa ha ont.

Sen har vi ju det här med viktuppgången.... inte roligt känns som om att jag har ökat 120 kg den här sommaren, men så är det väl inte riktigt. Kanske ska ta kontakt med en näringsexpert för att få bukt med det - kanske skulle behöva en PT för att få lite pushning.
Tänk om man kunde gå ner 7 kg. för att lätta upp löpningen och låta bli allt godis, fikabröd för egentligen det är ju inte gott när man ätit fler kilo av detta.... usch.......

Nej, nu är det dags att ta tag i sitt liv igen, arbetslösheten och oron inför framtiden verkar tära mer på mig än jag trodde att det skulle göra. Men efter regn kommer solsken och det ser jag verkligen fram emot.... Ska även ta och lägga ner alla timmar på förbannade FB, det är en drog som jag dragits in i :o

Lite mer träningsinfo är att i morgon är det dags för Super Saturday i Stockholm och ny release i BodyCombat jiha vad kul det ska bli...

Hej hopp strumpknopp.
Trevlig Helg
Kram, kram, kram till alla er som orkar läsa.