fredag 25 februari 2011

9 dagar kvar

Dags att börja räkna ner och börja gå in i nedvarvning/uppladdning inför loppet. Börjar känna lite pirr i kroppen och har nu börjat kolla reptider. 


Starten går 8.00 i Sälen. Kan man räkna med att man kan börja åka ordentligt kl. 8.30 så är det bra.
Reptider
Smågan ca. 11-12 km kl. 10.30
Mångsbodarna ca 24 km kl. 12.15
Risberg ca 35 km kl. 13.30
Evertsberg ca 48 km kl. 15.00
Oxberg ca 61 km kl. 16.30
Hökberg ca 71 km kl. 17.40
Eldris ca 81 km kl. 19.00


Med tanke på att Bessemerloppet, 52 km, gick på 6 timmar och det är 7 timmar från starten till Evertsberg känns det inte som om att det är helt överkomligt. 
Känns riktigt skönt att man fick 6 timmars skidåkning i kroppen och vet att vi fixade det.


Ja, det är väl typ så här mina dagar kommer att vara fram till nästa Söndag då man står med orolig mage och funderar vid starten "behöver jag springa på toa igen..."


Det blev ingen skidåkning i dag p.g.a. huvudvärk och halsont, men som tur var gick det över till kvällen. Får se om jag hinner ut en kort sväng i morgon istället. På Söndag blir det i varje fall en tur (den sista inför Vasan) har fått expertråd att det inte ska åkas skidor sista veckan eftersom jag ändå håller på med så mycket annat, möjligtvis en enormt lätt joggtur men jag måste se till att vila kroppen så att den är pigg och alert på startdagen. Det är nästan så jag ser fram emot en heldag på skidor för är det härligt väder och inte så kallt kan det bli en underbar skidresa i fädernes spår!?!?
Idén är historiskt riktig: Målet låg i Sälen.
 Att man i nutid kört Sälen-Mora är en praktisk sak,
men ska man gå efter historien blir det tvärtom.
Både Gustav Vasa och moralöparna åkte ju i båda riktningarna,
men det var på vägen mot Sälen som det var bråttom
http://www.dalademokraten.se/sida/id/114077/

Men först ut i morgon är det dags för en ny kvartalsutbildning i BodyCombat!

Bonusträning - simning

I dag blev det simning som bonusträning, Sanna hade meddelat att hon skulle simma ifrån mig och det ville jag gärna vara med om :)
Hon simmar som en fisk hon, tänk ett par simglasögon och lite mer teknik då ligger man grymt efter. 
Pricken över I:et var Ida-frukosten mmm den satt som en smäck!


Det är tänkt att bli lite skidåkning framåt f.m. men vi får se hur det blir med det, börjar få ont i halsen igen så nu blir det att kurera mig återigen.


I morgon håller vi tummarna för Ida, Jessica, Kicki och Carola som åker tjejvasan.
Heja tjejer!!

onsdag 23 februari 2011

Bessemerloppet - summering

Precis när jag hade skrivit titeln kom jag på att jag måste ju ta kort på medaljen och lägga med. Men nu var det ju så att på Bessemerloppet fick man ju ingen medalj.... surt och vi som kämpade för att ta oss i mål, det är prestation det :). Citat från Mats kompis "Starkt gjort att åka skidor i 6 timmar, sen får man tolka det som man vill".


Söndag morgon började med att klockan ringde kvart över sju och jag fattade inget. Kom sen på att oj jag ska ju åka skidor i dag. Det var bara till att kravla sig upp och göra sig i ordning. Nervös som man var fick man tillbringa ett bra tag på toaletten också så pass länge så att jag kom lite sent och hämtade upp en lätt nervös skidkompis, som började tro att jag glömt henne men det skulle jag ju aldrig göra. 
Måste medge att det känns himla skönt att göra ett lopp så nära hemma för en gångs skull Sandviken är ju bara nästgårds.


Innan loppet skulle en litet mellanmål slinka ner och sen byttes det om och ut till spåret för att inta sin plats i ledet, längst bak... och där höll vi oss. Banan var tre varv på ca 17 km, varav de första ca 10 km bestod av mest stakning sen började backarna komma och man fick jobba lite för att ta sig uppför (och nedför)


1:a varvet (Utan vurpa)
Första fem kilometrarna var oerhört tunga, triceps kändes trötta och jag kunde inte låta bli att undra hur i hela friden jag skulle ta mig 4,5 mil till och inte blev det bättre av att funktionärerna vid första vätskekontrollen påpekade "nu får ni öka tempot annars får ju vi stå här hela natten". Men det är ju bara att strunta i dom, dom är väl bara avis... på oss som orkar åka så länge. 
Efter ca 7 km släppte det och vi hade kommit in i ett bra flyt som passade oss och som kändes att då kan vi hålla på ett tag och i det tempot höll vi oss. Efter ca 12 km var det så dags för eliten att komma i kapp oss, jaha ja dom har alltså åkt nästan 2 varv d.v.s. nästan dubbelt så fort som vi åker. Det mest pinsamma var väl vid varvningen då vi kom två stycken i sakta mak tillsammans med eliten och att vi fortsatte ut på andra varvet var det nog ingen som kunde ana mer än vi. 


2:a varvet (Utan vurpa)
Vätskekontrollerna kom och vi fick återigen lite pikar "ni har väl pannlampa med er", men vi höll bara humöret uppe och påpekade att vi syns nästa varv igen så dom inte fick för sig att gå hem med sportdrycken och den underbara bullen... 
Nåja skidkompisen lyckades väl inte riktigt hålla humöret i topp, mycket energi gick åt för att irritera sig på funktionärerna. Men det är då det är bra att vara två för då får man gå in och peppa och jag hoppas och tror att det hjälpte lite. 
Andra varvet började lida mot sitt slut och då började ju även motionärerna åka om oss, ja inte alla då men dom snabbaste motionärern och dit hör ju min skidkompis man. Fy fabian vad han är snabb, tur för han att Vasaloppet inte innebär varvning för då hade jag nog tagit krokben hehe.
Innan vi kom in till varvningen började vi fundera ska vi fortsätta eller ska vi bryta och känna att vi gjort ett himla bra jobb som tagit oss ca 35 km. Vi beslöt oss för att åtminstone fortsätta till vätskekontrollen och där ta beslutet.


3:e varvet (Med vurpa)
Väl vid vätskekontrollen och efter att frågat om vi fick ta ett tredje varv, med tanke på att vi var sist i spåret beslöt vi oss för att ta oss till första vätskekontrollen och där avgöra hur vi gick vidare. Men tänk att dom som hade pikat oss de andra varven nu hade ljummen sportdryck färdig för oss, vad himla gott. Tidigare hade den varit kall... 
Som de två stycken mycket envisa tjejer vi är fortsatte vi ju självklart, vi kunde ju inte bryta när vi åkt mer än hälften. Och vi kunde ju glatt konstatera att nu blir vi inte varvade längre utan kan åka bredvid varandra och chit-chatta i stället. Sagt och gjort vi tog det sakta men säkert framåt och avlöste varandra med att prata. 
Men det märktes att man började bli trött i benen, först ut var Maarit att göra en vurpa och sen kom min vurpa. I en sväng kom jag lite för långt ut och åkte rakt ut i lössnön, kom ihåg att jag tänkte: "När det blir så djupt så stannar jag och kan bara gå in i spåret igen". Det var ju bara det att det tog ett litet stutt så låg jag med snö in på bara kroppen. Det var lite kallt, snabbt upp igen och vidare drog vi oss mot målet. 


Målet
Efter 5.54.00 passerade vi målgången sida vid sida och tyckte att vi hade gjort det underbart bra som genomfört 52 km på skidor. Men se då kom min f.d. jobbarkompis ut från sekretariatet med orden "Men Carina, du måste ju använda core-musklerna". 


Jag är störtnöjd över min prestation att åka 52 km på 5.54.00 bara det att orka hålla igång kroppen så pass länge utan att tappa humöret visar väl att man fortfarande är i skaplig form (trots gammal tå). Och sen att vi inte var totalt slut efter turen bådar ju gott inför Vasaloppet om ett par veckor, då det blir 9 mil på 11 timmar i bästa fall :)

söndag 20 februari 2011

lördag 19 februari 2011

Våga vägra förkylning



Kan Jang

IprenEfter en supertrevlig kväll i går med badning i tunna, ja... jag var lite tveksam till badet eftersom förkylningen var på antågande. Men övertalad blev jag "kroppen chockas och förkylningen går över". Jag tänkte jag testar men lördag morgon kl. 6 vaknade jag med värsta huvudvärken och täppt i nästan. Tassade upp, proppade i mig Kan Jang och Ipren och gick sen och lade mig igen.. for upp ur sängen eftersom jag frös och drog på mig strumpor och tröja och försökte somna om. Men det var inte läge för det var bara så nojig över förkylningen; jag ska ju åka skidor jag!?!?

Gick upp och lade mig på soffan och kollade lite på tv, tvättade skidkläderna till morgondagen och efter att varit uppe ett tag drog jag med mig Mats in till Falun för att inhandla ny jacka, den andra gick sönder i går :(. Men även diverse naturmedel och vitaminer, citrusfrukter samt mörk choklad hamnade bland inköpen.

EchinagardApoteket C-vitaminResten av dagen har gått åt till att proppa i mig en massa c-vitamin, Enchinagard, Kan Jang, Ipren, frukt och vätska för hålla förkylningen borta i morgon då kroppen ska testas återigen.



Kvällen kom och dags att förbereda skidorna men innan vallningen blev det en titt på dvd: Vallning med Janne Ottosson, efter det gick vi ner och toppade skidorna med 4 lager kallvalla ska funka enligt säker källa. Bara att hoppas på det bästa! I morgon är det så dags för Bessemerloppet, 5 mil, och då är det bäst att förkylningen lyser med sin frånvaro.

onsdag 16 februari 2011

Vilodag

Förutom skidåkning i går blev det som planerat core och stepup. Trodde inte kroppen skulle orka men det fanns en hel del energi kvar i den "gamla" kroppen så jag gick ut hårt på step och körde på en halvtimme innan vi tog första pausen.


DET ÄR SÅ HÄRLIGT ATT TRÄNA!
MAN BLIR SÅ GLAD OCH FULL MED ENERGI!


I dag ser jag dock fram emot en vilodag och hemmafru som jag är för tillfället, fast jag är ju inte gift förstås, ska jag idag ta tag i delar av min garderob som behöver en hel del ur-rensning, så att jag kan få plats med nytt, hihi.

Ha det bäst alla goa, glada människor och se till att ta hand om kroppen och knoppen!

tisdag 15 februari 2011

Skidåkning är kul!

Älskar verkligen skidåkning! Det är så härligt att vara ute i friska luften och göra av med en massa energi. I dag var det relativt kallt då jag drog iväg, ca -12 grader, men kylan klarade jag ganska bra. Jag skulle nog ha vilat en dag till innan jag drog iväg för sliten i överkroppen, axlar, skuldror och triceps och dessutom oerhört tungåkt spår idag hade kommit lite nysnö och fick lov att staka i nedförsbackarna. Inte ens fiende-backen gav upphov till någon enorm fart så jag höll mig på benen i den idag. 


Jag har nu också pressat in ytterligare tävling i helgen, Bessemerloppet 52 km. Söndag drar jag i väg på det tillsammans med 2*Kaskela. Trevligt såg inte alls ut att vara sånt hemskt spår det som skrämmer är att det är 3 varv, det blir så himla lätt att tappa fokus vid varvning och hoppa av i stället för att fortsätta. Men det kommer att gå himla bra och vi bryter inte!


Nu blir det ett par dagars vila från skidåkning så att kroppen får läka och bygga muskler sen på fredag är det dags för ett skidpass igen, förhoppningsvis med lite bättre före och lite piggare kropp.

söndag 13 februari 2011

Engelbrektshalvan 3 mil

I dag var det så dags för Engelbrektshalvan!
Klockan ringde 5.45 och med pirr i magen gick jag upp och fixade frukost med kaffe yoghurt och macka för att kl. 7 bli hämtad av Maarit och Fredrik och iväg till Norberg med nyvallade skidor och gott humör. 


Kl. 10.10 var det dags för start och eftersom vi, jag och Maarit, ställde oss långt bak tog det ett tag innan vi nådde fram till starten och tiden började ticka. 


Fram till första vätskekontrollen, ca 8 km, gick det relativt bra, bra glid och relativt bra fäste, men superbra kan jag inte påstå att det var. Men det var bara att staka på, vi tog det lugnt från början och stannade till ordentligt vid vätskekontrollen för att fylla på vätska och energi. Men efter 8 km började stigningen uppåt och andra milen var den värsta tog helt slut ett tag och det kändes som ett himmelrike då vätskekontrollen vid 18 km närmade sig. Stannade ett bra tag där också (säkert 5-10 minuter vid de två första vätskekontrollerna). Efter detta kom ytterligare några uppförsbackar och till sist även några nedförsbackar och det var väl tur det tänk om det bara hade burit iväg uppåt :)


Nu är det ju så att nedförsbackar inte är min starka sida och absolut inte plogning, ramlade två gånger första gången tog det stutt då jag plogade nerför så jag föll, tur jag hann undan för eliten som varvade just då. Andra dykningen kom vid värsta nedförsbacken, alltså en ny fiende-backe,  som var så sönderplogad och det lustiga var att jag hade precis parerat ett fall och så stuttade det till igen och pladask så låg jag i backen, då blev jag så förbannad så jag bara skrek "fan, och jag som klarade första gången". Bara att masa sig undan för alla som kom efteråt och vad ser jag då jag tittade upp, jo en kille som står och plåtar mig. Jag ryar till honom "du står väl inte och fotar när jag ramlar?" "Nej då" svara han... ha ha men se jag har ju rånarluva på mig så det är i varje fall ingen som känner igen mig på bilden om den skulle råka hamna på nätet :|


Väl på benen igen, ja det är ju inte bara att hoppa upp igen man är ju stel som ett kassaskåp, fortsatte turen utan missöden och helt plötsligt är vi framme vid sista vätskekontrollen och sen var det "bara" 4 km kvar till mål och de kilometrarna gick skapligt bra förutom att jag var enormt slut i överkroppen, triceps, kunde nästan inte staka mot slutet för att jag var så trött. 


Efter 3h33min var det så dags att åka över mållinjen och där väntade medaljen och kexchoklad med blåbärssmak, riktigt god. Hade hela vägen sällskap av Maarit, vilket som alltid var lika roligt. Skönt att ha någon man kan prata med på den långa färden. Kroppen klarade loppet skapligt det jag fick ont i är min "gamla" tå och mot slutet hade jag även känningar i en axel. Åkte med lätt knip i magen efter sportdrycken vid första kontrollen, så nästa gång tar jag med egen dryck som jag vet funkar. 


Nu blir det vila någon dag innan jag ställer mig i spåret igen, för ut ska jag igen och tanken är att det blir redan på tisdag men då ett något kortare sväng.   


Väldigt nöjd med dagen blir det strax soffan i sällskap med Sherlock Holmes, och sen är det dags för sängen och det blir nog en liten sovmorgon i morgon :D



torsdag 10 februari 2011

Stakning med frånskjut

I dag var det dags att åka med klassikerkompisen, ja hon som har varit hos Tysken och fått en rejäl genomgång av teknik, vallning m.m. Och vilken stil hon har ser så himla lätt ut när hon svävar fram över snön, tänk om man kunde känna så tänker jag när jag åker bakom och stånkar! Kicki var också med på turen men henne såg jag inte för hon låg bakom mig och småfnissade väl åt min teknik, hehe.


I vilket fall som helst fick jag lite ytterligare tips på teknik och det är att mestadels staka med frånskjut och enbart diagonala i uppförsbackar där jag inte orkar staka längre. Och dra på trissor jag bara älskade den åkningen för det första så gick det mycket fortare än att diagonala, vilket jag aldrig trott på tidigare. För när folk pratade stakning trodde jag att man skulle stå still och bara låta överkroppen jobba, staka alltså. Men det här var ju himmelriket och för det andra så blev jag alls inte lika trött i överkroppen för jag fick mer vila i och med att jag gled längre. Jippie känner att det här kommer att gå galant med lite mer träning och det är så kul.


På söndag är det så dags för Engelbrektshalvan, 3 mil. 
Har kollat in banprofilen och höjdkurvorna:
Höjdkurva Kristinaloppet och Engelbrektshalvan
Alltså jag tycker inte att det ser alltför jobbigt ut med tanke på Edskenspåret. Där är ju tamejtusan de 5 första kilometrarna uppför, sen går det lite nedför men bara lite tills man börjar klättringen igen upp till ca 7 km sen kommer ett par km nedför. 
I den här banprofilen ser det ut att vara relativt lättåkt fram till 7,5 km sen ett par km uppför sen relativt lätt fram till ca 20 km då det går ganska brant uppför i 1 km men sen är det bara att gliiiiiiiida in i mål. Jippie. 


Men alla säger att Engelbrektsloppet är jobbigt så det är väl bara att bita ihop och inte tro att det är för lätt.
Det blir väl som det var med Lidingöloppet, alla sade att det var jobbigt, men alltså det var inte jobbigt det var rena döden..... och inte alls roligt som vissa påstår, tänker inte nämna vem. Tur att man har olika idéer om vad roligt är och för min del är det då rakt inte att springa Lidingöloppet i varje fall. 


Åter till Engelbrektsloppet (Lidingö är avslutat kapitel och kommer aldrig tillbaka)
Reptider?
Jag brukar ju aldrig titta så mycket på reptiderna men nu gjorde jag det. Repet dras i Svartbäcken kl. 16.30 alltså efter 2o km men alltså, 20 km på 6 timmar borde jag väl ändå klara annars har jag väl inget där att göra (ja om man inte gör illa sig då men då hoppas jag att jag har sånt förnuft kvar så att jag kliver av i stället). Målet stänger kl. 18 och det är samma där, klarar jag inte 3 mil på 7,5 timme då ska jag banne mig inte åka Vasaloppet heller för då får jag ju hålla på i 30 timmar för att åka 9 mil och sååååå kul är det inte!


Ytterligare saker att tänka på är:
1. UR SPÅR-REGELN GÄLLER!
Japp där kom den gamla regeln som vi annamade i skolan då jag var med och åkte skidor, fast då var det jag som fick säga det, inte som nu, nu skriker andra åt mig i stället :D


2. SKATING FÖRBJUDEN
Som om att det var ett alternativ för mig då, jag ska vara glad om jag håller mig på benen i klassisk stil.


Oj, oj, oj, tänk om det finns fiende-backar, hua ja det kommer det ju garanterat att finnas, jaja ner kommer man ju alltid!


Nu är det vila och uppladdning som gäller till söndag, förutom ett litet, litet core-pass på lördag. Skidorna ska lämnas in på vallning och hämtas på lördag nyvallade och härliga med både bra glid och perfekt fäste, för Kämpe han är en pärla på att valla han det är jag säker på.


Förutom skidåkning fick jag lite bonusträning i form av snöskottning i 50 minuter. Snön har bara vräkt ner i dag och jag fick kämpa en del med att få bort den.
Mats han har nog ett sjätte sinne han, för han kom hem då jag nästan var färdig..... 
Och snart är det väl dags igen för snön fortsätter att vräka ner och plogen kommer väl den också och lassar in ett ton snö på vår gård. Men innan dess blir det lite hockey Sverige-Tjeckien. 
Heja Sverige!



tisdag 8 februari 2011

Jag hade i varje fall tur med vädret

Idag var det dags att göra en låååååång sväng på skidor. Men efter 1 km simning och en halvtimmes snöskottning gick det bara inte. 
I dag hade jag skapligt fäste men då var glidet inte med i stället, fick staka i nedförsbackarna t.o.m. Jag kom i varje fall 13 km fast jag hade tänkt mig minst 2 mil. 
Träffade en gammal tävlingsåkare som också hade dåligt glid "beror nog på nysnön", "blir det kallt i natt och fryser till så är nog spåren kanonfina i morgon" trodde han. Han höll på att hinna i kapp mig på slutet, men då flög fan i mig, han ska inte komma här och tro att han kan åka om mig i varje fall, så jag höll undan, hehe! Undrar om han såg hornen??
Men jag säger bara det om gamla "herrar" kan åka så in i vassens fort och det ser så himla lätt ut varför kan då inte jag???


Träning ger färdighet!
Snacka om att jag ska träna skidåkning.... om några veckor 9 mil d.v.s. Vasaloppet efter det åker jag nog i från alla gamlingar i spåret - skulle inte tro det!!!! Dom är vassa dom där gamlingarna. 
Men först ut är Engelbrektshalvan på Söndag, 3 mil är inte att leka med det heller. 
Men för att fixa det behöver jag nog vila kroppen nu, för överkroppen, skuldror & triceps värker av trötthet när jag är ute i spåret.


Tro det eller ej så höll jag mig på benen i dag t.o.m. i fiendebacken, jiha och jag hade ju enorm tur med vädret, solen sken och inte speciellt kallt. 


Summa sumarum så var det en enorm härlig dag för skidåkning!

söndag 6 februari 2011

Ibland funkar inget!

I dag var det meningen att ta en långtur på skidor för att se om kroppen håller till Engelbrektsloppet. Men med en hel mängd misstag blev det inte alls så långt. Det första var att skippa "rånarluvan" vilket gjorde att det kändes som att lungorna skulle sprängas efter ett tag... Måste visst ha den trots att det bara är ett par minusgrader. Andra misstaget var att jag var enormt sliten i kroppen efter en hel del träning denna vecka, vilket gjorde att jag inte orkade; varken staka eller köra diagonal-skidåkning fungerade. Blev till att korta ner passet drastiskt och bara köra ett kortare pass. Tror det blev ca 1 mil för ytterligare misstag var ju att glömma pulsklockan med GPS, den  låg kvar hemma. Idag var tydligen en sån dag då inget ska fungera.. men med lite vila och mat i kroppen så blir det mycket mycket bättre i morgon.


Fundering????
Ska jag eller ska jag inte köra combat i morgon kväll. Skulle gärna vilja spara kroppen och köra på med skidåkningen i stället. Det är ju bara en vecka kvar till loppet och behöver åtminstone ut en 3-mils sväng för att se att det fungerar. Samtidigt så är ju combat så himla roligt...
Typiskt I-landsproblem kan man tycka....


Tjingeling!

fredag 4 februari 2011

Ändrade planer

Ibland blir det bara ändrade planer och man måste prioritera något annat före träningen. Så blev det i dag tur jag hann simma en km i varje fall. Uppe med tuppen med andra ord kvart i sex för att åka ner till frukostsimningen på hallen. Attans jobbigt att komma upp men ack så härligt då man är färdigsimmad och sitter vid frukostbordet. 


Det som var tänkt i dag var skidåkning minst 3 mil, men dom planerna får sparat tills i morgon för kl. 9 ringde telefonen och en tänkt arbetsgivare ville träffa mig. På med mascaran och med mitt bästa leende drog jag iväg till Gävle för att höra vad dom hade att säga. Och det var inte lite det, 10.30 var jag där och 14.30 var jag färdig och jaaaaaaaaaaaaa det blir ett jobb, med start senast den 1:a Maj. Vad betyder då det? Jo om det kommer in uppdrag blir det före annars är det den 1:a Maj som gäller och innan dess ska jag gå en liten kurs på 2 veckor. Förhandlare som man :o är fick jag även upp lönen lite så det kändes riktigt bra. 
Känns riktigt, riktigt bra att äntligen ha bestämt sig, har även ett erbjudande från ett annat företag, men dom går miste om den här bruden för tillfället.


Så istället för skidåkning i dag blev det ett jobb och det är ju inte fy skam det :)


Trevlig Helg!

onsdag 2 februari 2011

Skidåkning med valla



Träningen går som beräknat. I dag var det dags för milen och den tog jag i Edskenspåret igen eftersom min klassikerkompis Maarit åkte på golfen i går och det spåret verkar verkligen suga just nu. Solen sken och spåret var faktiskt riktigt bra förutom att det var lite sönderåkt på vissa ställen. Superhärligt med andra ord. Tejpen är borta och nu är det fästvalla som gäller. Just nu sitter valla för +3 grader och uppåt (tyckte jag gubben sa). Han är bra snäll som vallar mina skidor, men den vallan som sitter på just nu funkade inte riktigt bra i dag; bakhalt som attans. Om jag slapp bakhalt kunde jag lägga den energin på något annat i stället, som att komma lite längre t.ex.


Undrar vad det blir för valla på fredag då när jag ska ut på 3-4 mil, en sak är säker det blir inte bakhale-vallan den är inge bra :)


I morgon är det vilodag och lunch i Gävle med en f.d. arbetskollega, det ser jag fram emot.