Wow, Vilken helg!

Vilken härlig påskhelg det har varit, hade sett fram emot den extra ledigheten så himla länge.
Började påsken med ett core-pass med ganska många deltagare. Tror dom var ganska nöjda med passet trots att dom tyckte det var tufft. Med orden "Killer Queen" önskade dom Glad Påsk och drog iväg ut genom dörren.


Jag tyckte inte att jag var riktigt nöjd efter passet så jag skulle dra iväg ut på en löprunda inte så långt eftersom jag hade planerat för långpass i helgen. Men redan efter ca 4 km kände jag att det började göra ont i ljumsken, saktade in för att till sist övergå till promenad sista 1,5 km hem.


Hade tänkt springa på långfredagen också men hoppade det och drog iväg in till metropolen Borlänge för att shoppa lite träningskläder för Stadium hade 25% rabatt för medlemmar. Och jag fullkomligen älskar träningskläder så jag var där förstås :)


Så kom lördagen och BodyStep stod på schemat, åkte ner till hallen för att ta emot de få (trodde jag) som ville in och träna på påskafton, snacka om att jag blev överraskad när det bara drällde in folk och vi blev totalt 26 st. med mig. Snacka om trångt i hallen, men så superkul och supersvettigt det var, oerhört nöjd hela dagen efter det. 


Påskdagen och dags för bodycombat med Ida, superpass :) Peppad till tusen gav vi järnet från början, men så i andra låten vid en front-kick smällde det till i ljumsken och ajajaj vad ont det gjorde. Min första tanke, "hur blir det nu med Göteborgsvarvet?". Och nästa och jag som ska instruera låt 6-10, får ta det lugnt på kickarna då. Sagt och gjort min tur efter halva tiden och snacka om att göra allt fel i koreografin, var så fokuserad på att ta det lugnt med kicken så jag glömde helt av koreografin, men vi tog oss igenom i varje fall, lyckades även lägga in kiah, och fick häftigaste jublet efter passet, så kul! 
Blev även ett yoga-pass på det för att tänja ordentligt, så oerhört lugn och avslappnad man blir efter detta, det behöver jag verkligen som den stresspärlan jag är.


Avslutade påsken med att kyla ner ljumsken, lägga på kompression för att sedan ta det lugnt under dagen tills det var dags för ett core-pass på annandagen. De ordinarie instruktörerna körde med sympati-sjuka och låg däckade bägge två i förkylning och eftersom min ljumske gjorde fruktansvärt ont fick jag med mig en annan kollega som hjälpte mig med uppvärmning där vi kör utfall för dom var ingen höjdare kände jag.


Nu till en ny arbetsvecka och med lite mer vila än tänkt, ska ändå försöka få till en del träning, får hitta på något där inte ljumsken används så mycket. Men jag hoppas verkligen att det går fort så att jag kan köra på hårt snart igen. LÄNGTAR!!!


LÄNGTAN är aldrig så stor som då man inte kan!