Vansbrosimningen 11 Juli 2010

Söndag morgon och dags för nästa utmaning tjejsim*3, alltså 3 km simning i kallt vatten varav 1 km motströms. 
Fredrik hämtade upp oss på hotellet och iväg till Vansbro igen... fast med färre fjärilar i magen denna gång och som tur var hade vi rekat stället och visste vart starten skulle gå denna gång, för det var inte på samma ställe som dagen före.
Alltså Fredrik, hade fixat lunch som vi tog med oss till startområdet och kämpade i oss medan vi tittade när eliten m.fl. startade.

 
Från att ha enormt mycket tid på sig var klockan helt plötsligt kvart över tolv och dags att återigen dra på sig våtdräkten och dra sig mot startfållan och vidare ner mot vattnet med en temperatur på 20 grader för att starta simningen som skulle vara ca 1,5 timme, trodde jag.

Kl. 12.45 gick starten och min strategi var att starta sist för att slippa panik med trängsel, sparkar och slag men märkte ganska snart att jag simmade lite fortare än många andra i min startgrupp och för att överhuvud taget kunna ta sig framåt drog jag mig utåt till mitten av ån och simmade om och simmade om och simmade om. För de 2 första km medströms i Vanån gick verkligen som en dans, och när jag så rundade udden och började ta mig an den sista kilometern i Västerdalsälven, samma kilometer som dagen före, visste jag att nu skulle jag klara det här. 

Då tordes jag börja ta i lite mer men se då började efterföljande startgruppens snabbaste simmare komma i kapp så det blev lite väl mycket trängsel ett tag. Men jag lyckades hålla mig lugn och började skymta målet så det var bara att hänga i. 

800 meter kvar - undrar vad det blir för tid?
500 meter kvar - klarar jag 1,5 timme???
200 meter kvar - just ja, här stod dom och hejade fram mig igår :)
ca 50 meter kvar - ser jag rätt står klockan verkligen på 13.55??? 
0 meter kvar - MÅÅÅÅL, jag fixade det!!!!

Trött men lycklig tog jag mig upp för att få medaljen, en dusch, mat och diplom. 
Och se på tusan tiden 1:11:04 - hade jag aldrig i min vildaste fantasi ens kunnat drömma om att simma 3 km på.

Vem hade kunnat tro att jag som för 3 veckor sedan fick panik och nästan började grina när jag simmade 60 meter i Tolven skulle simma 3 km i öppet vatten och dessutom göra det på, enligt mig, en kanontid.
Måste erkänna att jag känner mig enormt stolt över över mig själv för att ha klarat det som jag trodde var fullkomligt oöverkomligt. Nu ska jag suga på den kolan ett tag medan jag börjar ta tag i löpningen igen för att ge mig in på nästa lopp i klassikern: Lidingöloppet. 

Kan jag tänka mig att simma Vansbrosimningen igen?

JAAAA, ABSOLUT!!!!