Första dagen på jobbet efter semestern! Det var med lite blandade känslor jag satte mig i bilen och åkte iväg i morse. Men väl framme gick det av bara farten, ingen mjukstart här inte. Började med ett mail "det fungerar inte"... jaja bara att ta tjuren i hornen då men vi löste det ganska snart om det inte kommer efterdyningar förstås. Efter jobbet var det dags att dra iväg ut och kolla formen efter förkylningen med en liten löptur, den gick väl lite si sådär. Jag tror min GPS-klocka håller på och ballar ur, för det första tar det flera minuter innan den hittar satelliter sen tror jag inte att den mätte riktigt rätt på sträckan i dag, kändes som jag sprang lite fortare än 8 min/km i genomsnitt.
Efter löpturen blev det lite styrka: mage, bröst och triceps men det var himla hårt på det här hotellgolvet men det är väl bara att göra armhävningarna på tårna då då :)
Nu blir det lite hotellmys och fundering på om jag ska springa intervall i morgon eller om jag ska passa på att gå på combat här i K-holm. Tänk att dom har flyttat freepower från tisdagar till torsdagar och då som jag är på väg hem igen. Men man kanske ska ta och stanna till fredag då, ja vad gör man inte för att få lite träning :P men freepower är ju så himmelskt roligt.
Tjillevippen vet ja!
måndag 15 augusti 2011
söndag 14 augusti 2011
Cykling kan vara farligt
Fint väder och tänkte mig en runda på ca 4 mil idag, en lugn runda i och med att förkylningen fortfarande sitter i kroppen. Hade dock tänkt cykla på utan stopp men så kom jag på att jag skulle stanna i vart fall. Och då händer det som inte ska hända cykeln välter och jag följer med. Denna gången gick det inte så himla bra utan jag fick direkt en stor bula på benet. Men det värsta var att drevet fick sig en smäll så jag blir nog tvungen att ta med cykeln till en reparatör så han får titta på den. Men då får jag väl hitta på ngt annat lugnt att hålla på med då och jaaaaaaaaa måste väl börja löpträna inför Lidingö men just nu kommer jag inte överens med löpning, det är så fasansfullt jobbigt just nu. Men det går nog över snart hoppas jag.Nu söndagsmys innan kväller och i morgon jobb :)
Tjillevippen vet jag
lördag 13 augusti 2011
Äntligen, äntligen
Äntligen kom jag iväg ut på en lite cykeltur, dock inte racer. Nej, tog fram min gamla mtb och körde en liten sväng i skogen och grusväg. Gick ganska bra med tanke på att jag inte riktigt är frisk ännu. Det kändes t.o.m. så himla bra så att jag tog mig ner till hallen för att köra lite cirkelträning... måste nog erkänna att det inte var något av det smartaste jag gjort, men det var himla skönt trots att jag inte kunde köra för fullt. Och det blev ju bara 20 minuter. Får bli längre pass snart för detta är himla skoj.
Rockringen fick finnas med idag, för det har blivit ett trevligt inslag i min vardag och det är jobbigt. Låter inte som att det skulle vara något speciellt men den nya casall ringen den känns i magen den. Den knådar och knådar och hua vad jag hade ont i början men nu har gått över så nu är det bara att köra. Måste nog ta och köpa mig en egen jag för nu har jag lånat från systerdotter, funderar också på att köpa ett hopprep - det har jag funderat på länge men det har liksom inte blivit av och det kan man ju faktiskt ta med till hotellet också. Fast då undrar väl gästerna under eller bredvid vad man håller på med. Men vad tusan gör det då huvudsaken jag har kul!
I morgon hoppas jag på att kunna dra iväg på en kortare sväng med racern, det var ju inte igår det och sen blir det till att börja jobba igen. Längtar? Nja, det kan jag väl inte påstå men det brukar vara helt OK bara man är på plats.
Nu lite lördagsmys!
Tjillevippen vet jag!
Rockringen fick finnas med idag, för det har blivit ett trevligt inslag i min vardag och det är jobbigt. Låter inte som att det skulle vara något speciellt men den nya casall ringen den känns i magen den. Den knådar och knådar och hua vad jag hade ont i början men nu har gått över så nu är det bara att köra. Måste nog ta och köpa mig en egen jag för nu har jag lånat från systerdotter, funderar också på att köpa ett hopprep - det har jag funderat på länge men det har liksom inte blivit av och det kan man ju faktiskt ta med till hotellet också. Fast då undrar väl gästerna under eller bredvid vad man håller på med. Men vad tusan gör det då huvudsaken jag har kul!
I morgon hoppas jag på att kunna dra iväg på en kortare sväng med racern, det var ju inte igår det och sen blir det till att börja jobba igen. Längtar? Nja, det kan jag väl inte påstå men det brukar vara helt OK bara man är på plats.
Nu lite lördagsmys!
Tjillevippen vet jag!
torsdag 11 augusti 2011
torsdag 28 juli 2011
Vansbrosimningen 2011 - The Story
Äntligen dags igen för simning, ja det var i varje fall första tanken jag hade på dagen.
Denna gången hade jag med två ungdomar som skulle simma för första gången. Och det var inte vilka som helst utan systerdöttrar två av dom, den äldsta hoppar visst detta med simning. Med dom i bilen hämtade jag klassikerkompisen för att dra oss upp mot Vansbro för att genomföra årets simning i kallt vatten. Innnan vi kom dit hade vi blivit ihjälpratade av en viss person som inte kan hålla tyst i 5 sekunder ens, men jag älskar ju henne ändå det är ju liksom hon ju.
Undrar vad Maarit kände som inte hade sovit något under natten, nervös som hon hade varit.
På plats vid halv tio suveränt för att hinna se eliten starta och då gick det undan, det gjorde det även i andra till femte grupp sen började det väl bli lite mer humana simmare med både frisim och bröstsim. Men innan dom startade var det intervju med Gunde Svan och Stefan Holm, den senare som skulle simma för första gången och dessutom är rädd för vatten. "Tänk om man kunde simma fortare än honom, vad coolt det skulle vara" tänkte jag men det går väl inte för han är ju en sån tävlingsmänniska så han trotsar nog rädslan och simmar på för allt han är värd.
Tuff, ivrig brud som bara lääääängtar efter att få slänga sig i det 19 gradiga vattnet och simma de 3 km fram till målet :)
Ja Maarit startade ju typ 9 grupper före oss så henne fick vi heja på i starten.
Tiden gick och det var snart dags för oss att börja klä oss och förbereda oss för det kalla vattnet. Vi snodde lite fett av Maarit för att skydda händer och fötter. Kvart i två och det var dags att dra sig mot startfållan med två stycken nervöst pladdrande tjejer.
Startskottet gick och Linn ja, henne såg vi inte skymten av för hon drog iväg som en skottspole den tjejen. Det var lika trångt som vanligt i starten och folk som slogs och sparkades för att komma om men jag och Lise lyckades hålla ihop och lade oss i mitten av ån där det var minst med folk. Då började min hjärna "varför utsätter jag mig för detta varje gång? Det är tamejtusan sista gången nu". Men jag kom snart in i simningen och färden gick som en dans helt plötsligt hade vi passerat en halv km bara 1,5 kvar till Västerdalsälven där det blir motströmt, jaja motströmt det var du ju absolut inte förra året så det blir väl samma igen. Men så kom 90 graders svängen och in på sista 800 metrarna till målet och vilken motström och vilka vågor och shit vad med folk. Här fick man verkligen ta emot en del slag och sparkar kunde nästan inte ta sig fram. Lise började tappa lite energi så det blev till att hålla ett extra öga på henne de sista 400 metrarna, jag lade mig före och gjorde plats så hon kunde bara hänga på. Och på slutet ja där stod Maarit den goa och hejade på oss, detta ger verkligen merkraft att ha någon som man känner som hejar på en.
Sista armtagen så är vi i mål, komma ihåg att sätta näven i plattan och få en bra tid och tiden är jag verkligen nöjd med 1:06:29 en förbättring med 5 minuter från förra året. Hade i och för sig hoppats på detta men inte tordes tro på det eftersom jag tränat mindre i år.
Linn den lilla delfinen hon simmade in på härliga 53:40 och får starta i grupp 3 nästa år. Hon är då för snabb den lilla tjejen och snacka om tävlingsinriktad. Nästa år med lite mer träning vinner hon damklassen (har jag bestämt hihi) vi måste ju peta ner danskarna som vinner varje år :P
Vansbrosimningen är vansinnigt roligt och självklart ska jag simma nästa år och tills dess har jag lärt mig frisim och målet blir då att simma 3 km under timmen.
Stefan Holm simmade in på 1:17:30, så då kan ni ju räkna ut resten själva ;)
Tjillevippen vet ja....
Denna gången hade jag med två ungdomar som skulle simma för första gången. Och det var inte vilka som helst utan systerdöttrar två av dom, den äldsta hoppar visst detta med simning. Med dom i bilen hämtade jag klassikerkompisen för att dra oss upp mot Vansbro för att genomföra årets simning i kallt vatten. Innnan vi kom dit hade vi blivit ihjälpratade av en viss person som inte kan hålla tyst i 5 sekunder ens, men jag älskar ju henne ändå det är ju liksom hon ju.
Undrar vad Maarit kände som inte hade sovit något under natten, nervös som hon hade varit.
På plats vid halv tio suveränt för att hinna se eliten starta och då gick det undan, det gjorde det även i andra till femte grupp sen började det väl bli lite mer humana simmare med både frisim och bröstsim. Men innan dom startade var det intervju med Gunde Svan och Stefan Holm, den senare som skulle simma för första gången och dessutom är rädd för vatten. "Tänk om man kunde simma fortare än honom, vad coolt det skulle vara" tänkte jag men det går väl inte för han är ju en sån tävlingsmänniska så han trotsar nog rädslan och simmar på för allt han är värd.
Tuff, ivrig brud som bara lääääängtar efter att få slänga sig i det 19 gradiga vattnet och simma de 3 km fram till målet :)
Ja Maarit startade ju typ 9 grupper före oss så henne fick vi heja på i starten.
Tiden gick och det var snart dags för oss att börja klä oss och förbereda oss för det kalla vattnet. Vi snodde lite fett av Maarit för att skydda händer och fötter. Kvart i två och det var dags att dra sig mot startfållan med två stycken nervöst pladdrande tjejer.
Startskottet gick och Linn ja, henne såg vi inte skymten av för hon drog iväg som en skottspole den tjejen. Det var lika trångt som vanligt i starten och folk som slogs och sparkades för att komma om men jag och Lise lyckades hålla ihop och lade oss i mitten av ån där det var minst med folk. Då började min hjärna "varför utsätter jag mig för detta varje gång? Det är tamejtusan sista gången nu". Men jag kom snart in i simningen och färden gick som en dans helt plötsligt hade vi passerat en halv km bara 1,5 kvar till Västerdalsälven där det blir motströmt, jaja motströmt det var du ju absolut inte förra året så det blir väl samma igen. Men så kom 90 graders svängen och in på sista 800 metrarna till målet och vilken motström och vilka vågor och shit vad med folk. Här fick man verkligen ta emot en del slag och sparkar kunde nästan inte ta sig fram. Lise började tappa lite energi så det blev till att hålla ett extra öga på henne de sista 400 metrarna, jag lade mig före och gjorde plats så hon kunde bara hänga på. Och på slutet ja där stod Maarit den goa och hejade på oss, detta ger verkligen merkraft att ha någon som man känner som hejar på en.
Sista armtagen så är vi i mål, komma ihåg att sätta näven i plattan och få en bra tid och tiden är jag verkligen nöjd med 1:06:29 en förbättring med 5 minuter från förra året. Hade i och för sig hoppats på detta men inte tordes tro på det eftersom jag tränat mindre i år.
Linn den lilla delfinen hon simmade in på härliga 53:40 och får starta i grupp 3 nästa år. Hon är då för snabb den lilla tjejen och snacka om tävlingsinriktad. Nästa år med lite mer träning vinner hon damklassen (har jag bestämt hihi) vi måste ju peta ner danskarna som vinner varje år :P
Vansbrosimningen är vansinnigt roligt och självklart ska jag simma nästa år och tills dess har jag lärt mig frisim och målet blir då att simma 3 km under timmen.
Stefan Holm simmade in på 1:17:30, så då kan ni ju räkna ut resten själva ;)
Tjillevippen vet ja....
måndag 25 juli 2011
Vätternrundan 2011 - The story del 3/3
Vart var jag nu då??? Jo i Hjo hehe
17 mil avklarade (inte 20 som jag trodde) men med bara 13 kvar och 8 ggr på, ja ni vet ju.... Och klockan ja, den var runt 5 när vi var i Hjo fatta vi hade suttit 9 timmar på cykel, inte undra på att det började ömma än här och där :o
Efter en rejäl vila med bastant frukost bestående av Lasagne, välbehövligt efter en massa timmar på cykel, blev det självklart till att fortsätta, man kunde väl inte hoppa nu när man avverkat mer än hälften av turen.
Så det var bara att hoppa på cykeln och fortsätta mot nästa depå i Karlsborg, en resa på 3 mil, men innan vi kom fram dit var det dags för ett extra stopp med energiintag och antal=9.
Med 40 km kvar till Motala tog vi oss an de första 17 km till nästa stopp i Medevi. Låren rejält trötta, funderade verkligen på hur jag skulle komma på cykeln igen och därtill trampa den också. Inte blev det bättre av att det var några rejäla backar innan nästa stopp kom, nu var det nära till tårarna för så trött som jag var då kommer jag inte ihåg att jag har varit på väldigt väldigt länge. Varje backe kändes som en hindersprövning men som ett under uppenbarade sig stoppet framför oss 1,5 timme senare, helt ärligt jag kommer inte ihåg om vi gjorde något extra stopp mellan men det gjorde vi säkert :P (14 ggr) + Medevi = 15 ggr :)
Så var det då dags för sista etappen 23 km till Motala och banne mig om det inte ska gå... Har jag kommit så här långt då kan fasiken ingenting stoppa mig. Cykla, cykla, cykla, vila en kortis och ta sista energibaren för att sen cykla, cykla, cykla, cykla till Motala och vilken glädje när skylten med Motala blev synlig. Jippie. "Gu vad skönt det är att vara tillbaka här" sa jag med riktigt äkta glädje. Nu var det bara att trampa på in mot målet och jaaaaa självklart tog vi oss över målsnöret tillsammans. Vi hade nu gjort 30 mil runt Vättern på 16 timmar och 19 minuter och jag har uppfyllt mitt mål d.v.s. gjort "EN SVENSK KLASSIKER".
Hade som mål att köra sträckan på 15 timmar, men vad gör det. Det känns himla bra att ha gjort det och en timme hit eller dit vad spelar det för roll om hundra år. Men måste erkänna att det var inte många gånger jag njöt av turen kändes mer som en pina hela vägen.
Intryck!
Vätternrundan var definitivt det jobbigaste gjort! Var alldeles för slitigt med för många timmar på cykel och att vara vaken hela natten det är något som kroppen och psyket tar slut av. Men trots allt detta önskar jag det inte ogjort.
Kommer jag att göra det igen??? Absolut inte! Men jag reserverade ett rum till nästa år för säkerhets skull ;)
Hur var det då med kompisen och bajamajabesöken, jo om jag inte har räknat fel så gjorde hon totalt 15 stycken, 1 besök varannan mil, d.v.s. ca 1 i timmen :)
Kram till
Maarit utan sällskapet hade jag aldrig fixat att ta mig runt sjön!
Mallan för alla peppande sms under natten och morgonen, det var helt underbart och hjälpte till att hålla humöret uppe!
Tjillevippen vet ja....
©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©
17 mil avklarade (inte 20 som jag trodde) men med bara 13 kvar och 8 ggr på, ja ni vet ju.... Och klockan ja, den var runt 5 när vi var i Hjo fatta vi hade suttit 9 timmar på cykel, inte undra på att det började ömma än här och där :o
Efter en rejäl vila med bastant frukost bestående av Lasagne, välbehövligt efter en massa timmar på cykel, blev det självklart till att fortsätta, man kunde väl inte hoppa nu när man avverkat mer än hälften av turen.
Så det var bara att hoppa på cykeln och fortsätta mot nästa depå i Karlsborg, en resa på 3 mil, men innan vi kom fram dit var det dags för ett extra stopp med energiintag och antal=9.
Karlsborg - vilken underbart vacker plats, stoppet låg alldeles vid Vättern och med solen på himlen tidigt på morgonen blev man helt tagen.
Skönt att få sträcka på benen och ryggen igen och hämta dricka, jag försökte få vatten från en funktionär men snopen fick jag gå därifrån med kommentaren "det är självservering på vatten". Rejält trött och med ett ömmande ben undrade jag hur det skulle gå resten av vägen men nu var det "bara" 10 mil kvar. Ja, ja bara att bita ihop har man tagit fan i båten får man se till att ro han i land. Men innan dess... ja undrar hur många det blev här ett eller två, njaa tror nog att det bara var ett!
OK, vidare mot nästa stopp, 23 km till Boviken, lätt som en plätt. Men ack då vilka backar som kom och döm om förvåning då det stod en prälle med kör i slutet av en backe och gav oss kraft från ovan. Vitsiga som vi var tyckte vi det var bättre att vi fick kraft i benen, hihi. Men faktiskt det verkade hjälpa en liten stund för helt plötsligt började benen pinna på och det gick lite lättare igen. Men det kanske var för att det var lite nerför hmmm eller var det inte det. Koncentrationen var väl inte på topp efter att ha varit vaken och cyklat i 12 timmar. Jo ett extra stopp blev det oxå innan vi var framme i Boviken :)
 |
| Utsikt från depåstoppet i Boviken - Helt underbart vackert! |
Vi ankom Boviken ca 8:15 och denna depå låg även den med fin utsikt över Vättern och vi började fundera om vi inte kunde simma rakt över istället, eller sno en båt, ja vad som helst för att slippa cykla mer :o.
Alla började bli enormt trötta för vi såg cyklister ramla eftersom de glömt bort att lossa skorna från pedalerna och man började själv tänka efter ordentligt vad man gjorde för man var helt dåsig av trötthet, hjärnan ville liksom inte riktigt vara med.
Iväg igenmot nästa stopp som på andra sidan Vättern vi skulle alltså, om inte alltför länge, befinna oss vid toppen av Vättern för att ta oss över bron och ner på andra sidan till stoppet i Hammarsundet som ligger direkt efter bron över Vättern. Nu var jag rejält trött bara längtade efter sängen och få lägga mig ner och sova och slippa kliva upp och cykla mer.... Men trampade vidare med glatt humör?!?! K
Vips så var vi uppe på toppen, över till andra sidan, ut på stora vägen där det rullade mycket trafik, alla långtradare som ska tränga sig fram och åka närma oss cyklister. Tänk om dom kunde tänka för det kunde inte vi i varje fall. OTÄCKT!
Men nu började man åtminstone skönja ljuset i tunneln för nu hade vi inte mer än 5 mil till Motala, då började känslan av att bli en "svensk klassiker" infinna sig för nu skulle jag bara in i mål.
Trampade, trampade och trampade ett mellanstopp hann vi med och helt plötsligt såg vi bron, vilken underbar syn tror aldrig jag har blivit så glad åt en bro någon gång som denna.
HAMMARSUNDET - 40 km kvar :)
Trevlig stopp med musiker som underhöll oss medan vi klämde i oss några bullar tur jag hade egna med :)
Självklart blev det ett besök på bajamajan också!
Med 40 km kvar till Motala tog vi oss an de första 17 km till nästa stopp i Medevi. Låren rejält trötta, funderade verkligen på hur jag skulle komma på cykeln igen och därtill trampa den också. Inte blev det bättre av att det var några rejäla backar innan nästa stopp kom, nu var det nära till tårarna för så trött som jag var då kommer jag inte ihåg att jag har varit på väldigt väldigt länge. Varje backe kändes som en hindersprövning men som ett under uppenbarade sig stoppet framför oss 1,5 timme senare, helt ärligt jag kommer inte ihåg om vi gjorde något extra stopp mellan men det gjorde vi säkert :P (14 ggr) + Medevi = 15 ggr :)
 |
| Något trött brud i Medevi! Men nu är det bara 23 km kvar :) |
Hade som mål att köra sträckan på 15 timmar, men vad gör det. Det känns himla bra att ha gjort det och en timme hit eller dit vad spelar det för roll om hundra år. Men måste erkänna att det var inte många gånger jag njöt av turen kändes mer som en pina hela vägen.
Intryck!
Vätternrundan var definitivt det jobbigaste gjort! Var alldeles för slitigt med för många timmar på cykel och att vara vaken hela natten det är något som kroppen och psyket tar slut av. Men trots allt detta önskar jag det inte ogjort.
Kommer jag att göra det igen??? Absolut inte! Men jag reserverade ett rum till nästa år för säkerhets skull ;)
 |
| I MÅÅÅÅÅÅÅL! |
Kram till
Maarit utan sällskapet hade jag aldrig fixat att ta mig runt sjön!
Mallan för alla peppande sms under natten och morgonen, det var helt underbart och hjälpte till att hålla humöret uppe!
Tjillevippen vet ja....
©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©
lördag 9 juli 2011
Uppladdning inför Vansbrosimmet 2011
I morgon är det dags igen, Vansbrosimningen 2011. Denna gången ska jag ha två syskonbarn med och simma, får se vad dom tycker om det kalla vattnet, men det kommer nog att gå superbra. I dag packas det baddräkter, våtdräkter, simglasögon, simfötter, simhänder eller hur det nu var. Kanske sätter på hajfenan också för att få fritt fram i ån.
Fixar lite mackor och fika att äta innan loppet och kaffe att dra i sig på vägen upp så man vaknar till eller åtminstone magen :o
Vi planerar att dra iväg vid halv åtta för att försöka få en chans att se när eliten startar, alltid lika roligt att kolla på de allra duktigaste inom grenarna och bara stå och drömma "tänk om man kunde simma lite lite snabbare bara"
Vattentemperatur: 19,1 grader, tja känns ju ganska ok men köper väl fett för säkerhets skull och smörjer på så inte fingrarna stelnar till. Däremot skulle vädret inte bli det allra bästa i morgon lite regn, men vad gör det när man ändå ligger i vattnet :)
Idag simmade en mängd tjejklassiker från hemmaorten och dom har gjort det superbra, kanontider allihop. Bra jobbat! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)