Vätternrundan 2011 - The story del 3/3

Vart var jag nu då??? Jo i Hjo hehe
17 mil avklarade (inte 20 som jag trodde) men med bara 13 kvar och 8 ggr på, ja ni vet ju.... Och klockan ja, den var runt 5 när vi var i Hjo fatta vi hade suttit 9 timmar på cykel, inte undra på att det började ömma än här och där :o


         


Efter en rejäl vila med bastant frukost bestående av Lasagne, välbehövligt efter en massa timmar på cykel, blev det självklart till att fortsätta, man kunde väl inte hoppa nu när man avverkat mer än hälften av turen. 

Så det var bara att hoppa på cykeln och fortsätta mot nästa depå i Karlsborg, en resa på 3 mil, men innan vi kom fram dit var det dags för ett extra stopp med energiintag och antal=9.

Karlsborg - vilken underbart vacker plats, stoppet låg alldeles vid Vättern och med solen på himlen tidigt på morgonen blev man helt tagen. 

Skönt att få sträcka på benen och ryggen igen och hämta dricka, jag försökte få vatten från en funktionär men snopen fick jag gå därifrån med kommentaren "det är självservering på vatten". Rejält trött och med ett ömmande ben undrade jag hur det skulle gå resten av vägen men nu var det "bara" 10 mil kvar. Ja, ja bara att bita ihop har man tagit fan i båten får man se till att ro han i land. Men innan dess... ja undrar hur många det blev här ett eller två, njaa tror nog att det bara var ett!

OK, vidare mot nästa stopp, 23 km till Boviken, lätt som en plätt. Men ack då vilka backar som kom och döm om förvåning då det stod en prälle med kör i slutet av en backe och gav oss kraft från ovan. Vitsiga som vi var tyckte vi det var bättre att vi fick kraft i benen, hihi. Men faktiskt det verkade hjälpa en liten stund för helt plötsligt började benen pinna på och det gick lite lättare igen. Men det kanske var för att det var lite nerför hmmm eller var det inte det. Koncentrationen var väl inte på topp efter att ha varit vaken och cyklat i 12 timmar. Jo ett extra stopp blev det oxå innan vi var framme i Boviken :)

Utsikt från depåstoppet i Boviken - Helt underbart vackert!

Vi ankom Boviken ca 8:15 och denna depå låg även den med fin utsikt över Vättern och vi började fundera om vi inte kunde simma rakt över istället, eller sno en båt, ja vad som helst för att slippa cykla mer :o. 

Alla började bli enormt trötta för vi såg cyklister ramla eftersom de glömt bort att lossa skorna från pedalerna och man började själv tänka efter ordentligt vad man gjorde för man var helt dåsig av trötthet, hjärnan ville liksom inte riktigt vara med. 

Iväg igenmot nästa stopp som på andra sidan Vättern vi skulle alltså, om inte alltför länge, befinna oss vid toppen av Vättern för att ta oss över bron och ner på andra sidan till stoppet i Hammarsundet som ligger direkt efter bron över Vättern. Nu var jag rejält trött bara längtade efter sängen och få lägga mig ner och sova och slippa kliva upp och cykla mer.... Men trampade vidare med glatt humör?!?! K

Vips så var vi uppe på toppen, över till andra sidan, ut på stora vägen där det rullade mycket trafik, alla långtradare som ska tränga sig fram och åka närma oss cyklister. Tänk om dom kunde tänka för det kunde inte vi i varje fall. OTÄCKT!

Men nu började man åtminstone skönja ljuset i tunneln för nu hade vi inte mer än 5 mil till Motala, då började känslan av att bli en "svensk klassiker" infinna sig för nu skulle jag bara in i mål. 

Trampade, trampade och trampade ett mellanstopp hann vi med och helt plötsligt såg vi bron, vilken underbar syn tror aldrig jag har blivit så glad åt en bro någon gång som denna. 

HAMMARSUNDET - 40 km kvar :)

Trevlig stopp med musiker som underhöll oss medan vi klämde i oss några bullar tur jag hade egna med :) 

Självklart blev det ett besök på bajamajan också!

Med 40 km kvar till Motala tog vi oss an de första 17 km till nästa stopp i Medevi. Låren rejält trötta, funderade verkligen på hur jag skulle komma på cykeln igen och därtill trampa den också. Inte blev det bättre av att det var några rejäla backar innan nästa stopp kom, nu var det nära till tårarna för så trött som jag var då kommer jag inte ihåg att jag har varit på väldigt väldigt länge. Varje backe kändes som en hindersprövning men som ett under uppenbarade sig stoppet framför oss 1,5 timme senare, helt ärligt jag kommer inte ihåg om vi gjorde något extra stopp mellan men det gjorde vi säkert :P (14 ggr) + Medevi = 15 ggr :)

Något trött brud i Medevi!
Men nu är det bara 23 km kvar :)

Så var det då dags för sista etappen 23 km till Motala och banne mig om det inte ska gå... Har jag kommit så här långt då kan fasiken ingenting stoppa mig. Cykla, cykla, cykla, vila en kortis och ta sista energibaren för att sen cykla, cykla, cykla, cykla till Motala och vilken glädje när skylten med Motala blev synlig. Jippie. "Gu vad skönt det är att vara tillbaka här" sa jag med riktigt äkta glädje. Nu var det bara att trampa på in mot målet och jaaaaa självklart tog vi oss över målsnöret tillsammans. Vi hade nu gjort 30 mil runt Vättern på 16 timmar och 19 minuter och jag har uppfyllt mitt mål d.v.s. gjort "EN SVENSK KLASSIKER". 
Hade som mål att köra sträckan på 15 timmar, men vad gör det. Det känns himla bra att ha gjort det och en timme hit eller dit vad spelar det för roll om hundra år. Men måste erkänna att det var inte många gånger jag njöt av turen kändes mer som en pina hela vägen. 


Intryck!
Vätternrundan var definitivt det jobbigaste gjort! Var alldeles för slitigt med för många timmar på cykel och att vara vaken hela natten det är något som kroppen och psyket tar slut av. Men trots allt detta önskar jag det inte ogjort. 
Kommer jag att göra det igen??? Absolut inte! Men jag reserverade ett rum till nästa år för säkerhets skull ;)

I MÅÅÅÅÅÅÅL!

Hur var det då med kompisen och bajamajabesöken, jo om jag inte har räknat fel så gjorde hon totalt 15 stycken, 1 besök varannan mil, d.v.s. ca 1 i timmen :) 


Kram till 
Maarit utan sällskapet hade jag aldrig fixat att ta mig runt sjön!
Mallan för alla peppande sms under natten och morgonen, det var helt underbart och hjälpte till att hålla humöret uppe!


Tjillevippen vet ja.... 
©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©