Vätternrundan 2011 - The story del 2/3

Det är bara att bita ihop...
Självklart fortsatte jag cykla och det var nu dags att dra sig mot nästa delmål, d.v.s. Fagerhult en resa på 3 mil. Vi hade kommit överens om att börja ta pauser mellan depåerna också för att räta på kroppen lite. Ja, efter att frusit som en tok var det dags att dra sig mot cykeln, absolut inget jag såg fram emot just då, det var kallt inne i ladan (som tur var fick vi varm mat) men vad skulle det då inte vara ute. Men väl på cykeln och på väg fick vi en glad överraskning, varmare vindar på väg. Så himla skönt kändes som gudarna var med oss en stund igen men så kom backarna som man hört talas om efter Jönköping samt en nerförsbacke som de varnar för eftersom det är en rondell i mitten av backen. Jag kände att jag var tvungen att dra lite och få hjälp av nerförsbackarna för att orka uppförsbackarna så jag körde mitt eget tempo och väntade in Maarit väl uppe på toppen för hon har ju lår som heter duga har ni sett musklerna, ja dom fixar ju uppförsbackarna i lågt, lågt tempo och lätt som en plätt.
Efter 17 km var det så dags för en liten paus med energiintag och chitchattande lite med en kille som ska göra klassikern 5 ggr. Fatta klassiker 5 ggr, han måste tamejfan vara tokig som utsätter sig för Vätternrundan 5 ggr. Missförstå mig inte jag älskar min merida och att cykla men 30 mil var några mil för långt. Innan det var dags att fortsätta skulle klassikerkompisen förstås på ... ja ni vet väl. Hur många gånger var vi uppe i nu, jo 5 ggr... och vi har inte ens kommit halvvägs på vår cykeltur.


Vidare mot Fagerhult och precis när vi satt oss på cyklarna igen såg vi tidtagningsmattorna bara några meter från oss jaja vi stannade inte på rätt sida denna gång. Under tystnad fortsatte vi och hittade några bra dragkompisar allra helst en tjej som höll vårt tempo och himla lätt att hänga på henne. Tyvärr stannade hon inte vid depån utan vi fick klara oss själva... Det hade också börjat ljusna och solen syndes vid horisonten, så vackert.

 

Nästa stopp var Hjo där det var dags för mat igen, men dit var det ca 4 mil så det var bara att hoja vidare om man ville ha käk. Sagt och gjort men innan var det dags för ett besök. Den här etappen kommer jag inte ihåg så mycket från var nog rejält trött och bara trampade på förutom när vi tog ett stopp mitt emellan och tjoade när vi hade kommit halvvägs. Alltså vi hade cyklat i 7-8 timmar och hade bara kommit halvvägs.
Kommer det att gå, nja nästa beslut får komma efter maten i Hjo. Om jag inte missminner mig så var det dags för ett besök här med... (6)






Äntligen framme i Hjo och här skulle så nästa beslut tas, fortsätta eller lägga sig och sova... Men först lite mat innan hjärnan orkade ta några beslut men kan inte påstå att man var speciellt hungrig, men det var lika bra att proppa i sig lite energi. Lasagne var det som bjöds på här och kompisen ja hon passade på 2 ggr (8)
Jag hade börjat få ont i insida lår och var tvungen att stretcha det vid varje stopp, hmmmm känns inte riktigt bra det här :|
Men klart jag fortsatte har jag tagit mig 2/3 på resan så tar jag mig säkert de sista 10 milen också... om inte annat så på ren tjurighet.