Äntligen dags igen för simning, ja det var i varje fall första tanken jag hade på dagen.
Denna gången hade jag med två ungdomar som skulle simma för första gången. Och det var inte vilka som helst utan systerdöttrar två av dom, den äldsta hoppar visst detta med simning. Med dom i bilen hämtade jag klassikerkompisen för att dra oss upp mot Vansbro för att genomföra årets simning i kallt vatten. Innnan vi kom dit hade vi blivit ihjälpratade av en viss person som inte kan hålla tyst i 5 sekunder ens, men jag älskar ju henne ändå det är ju liksom hon ju.
Undrar vad Maarit kände som inte hade sovit något under natten, nervös som hon hade varit.
På plats vid halv tio suveränt för att hinna se eliten starta och då gick det undan, det gjorde det även i andra till femte grupp sen började det väl bli lite mer humana simmare med både frisim och bröstsim. Men innan dom startade var det intervju med Gunde Svan och Stefan Holm, den senare som skulle simma för första gången och dessutom är rädd för vatten. "Tänk om man kunde simma fortare än honom, vad coolt det skulle vara" tänkte jag men det går väl inte för han är ju en sån tävlingsmänniska så han trotsar nog rädslan och simmar på för allt han är värd.
Tuff, ivrig brud som bara lääääängtar efter att få slänga sig i det 19 gradiga vattnet och simma de 3 km fram till målet :)
Ja Maarit startade ju typ 9 grupper före oss så henne fick vi heja på i starten.
Tiden gick och det var snart dags för oss att börja klä oss och förbereda oss för det kalla vattnet. Vi snodde lite fett av Maarit för att skydda händer och fötter. Kvart i två och det var dags att dra sig mot startfållan med två stycken nervöst pladdrande tjejer.
Startskottet gick och Linn ja, henne såg vi inte skymten av för hon drog iväg som en skottspole den tjejen. Det var lika trångt som vanligt i starten och folk som slogs och sparkades för att komma om men jag och Lise lyckades hålla ihop och lade oss i mitten av ån där det var minst med folk. Då började min hjärna "varför utsätter jag mig för detta varje gång? Det är tamejtusan sista gången nu". Men jag kom snart in i simningen och färden gick som en dans helt plötsligt hade vi passerat en halv km bara 1,5 kvar till Västerdalsälven där det blir motströmt, jaja motströmt det var du ju absolut inte förra året så det blir väl samma igen. Men så kom 90 graders svängen och in på sista 800 metrarna till målet och vilken motström och vilka vågor och shit vad med folk. Här fick man verkligen ta emot en del slag och sparkar kunde nästan inte ta sig fram. Lise började tappa lite energi så det blev till att hålla ett extra öga på henne de sista 400 metrarna, jag lade mig före och gjorde plats så hon kunde bara hänga på. Och på slutet ja där stod Maarit den goa och hejade på oss, detta ger verkligen merkraft att ha någon som man känner som hejar på en.
Sista armtagen så är vi i mål, komma ihåg att sätta näven i plattan och få en bra tid och tiden är jag verkligen nöjd med 1:06:29 en förbättring med 5 minuter från förra året. Hade i och för sig hoppats på detta men inte tordes tro på det eftersom jag tränat mindre i år.
Linn den lilla delfinen hon simmade in på härliga 53:40 och får starta i grupp 3 nästa år. Hon är då för snabb den lilla tjejen och snacka om tävlingsinriktad. Nästa år med lite mer träning vinner hon damklassen (har jag bestämt hihi) vi måste ju peta ner danskarna som vinner varje år :P
Vansbrosimningen är vansinnigt roligt och självklart ska jag simma nästa år och tills dess har jag lärt mig frisim och målet blir då att simma 3 km under timmen.
Stefan Holm simmade in på 1:17:30, så då kan ni ju räkna ut resten själva ;)
Tjillevippen vet ja....
Delfiner är ni allihopa, jisses anåda. Dä ä ju så bra.
SvaraRaderaHur får du bilderna bredvid varandra? Eller har du blogspot? Min blogg krånglar mest hela tiden med styckedelning och bilder, blir så irriterad.
Hoppas nu att du får en rolig semester. Och det där utan dator, det tror jag på när du kommer hem ;-)
Kramen