Träningsvärk trots träningsförbud

Andra dagen med penicillinkuren och därmed träningsförbud och jag har träningsvärk, hur kunde det nu ske? 


Jo det var ju så här... Jag hade äntligen fått till ett core-pass på lördagar för att kunna träna något över huvud taget men jag hade ju bara hunnit få ut informationen på vår hemsida så blev jag sjuk, för att då en vecka senare få träningsförbud tillika. Hur gör man nu, ställer in första passet och därmed går miste om alla som vill upp och träna tillsammans med mig på lördagmornarna eller får en ersättare som tar passet första gången? Tål att tänkas på men inget av alternativen kändes bra för mig så med andra ord, klockan blev ställd och upp och hoppa men det var bara det att jag hade ju liksom glömt att det är på mornarna och kvällarna som det är allra värst. Iväg med ett SMS till Sanna för att kolla om hon skulle med, japp vilken tur en hjälpinstruktör tänkte jag. Så med henne framme på instruktörs-podiet tillsammans med mig var det meningen att jag bara skulle köra igång varje övning för att sedan guida igenom och samtidigt korrigera tekniken på deltagarna. Men, för er som känner mig, hur funkar det? Jag gå omkring och inte träna funkar inte alls. Så det blev att köra lite i varje fall och därmed träningsvärken. Så oerhört skönt det var att träna igen, men måste medge att jag blev sämre då jag kommit hem.


Dövade det hela genom att trycka i mig en mängd chips och nötter, men nu är måttet rågat. Nu är det dags för nytt liv och denna gången ska den där hemska inneboende människan verkligen försvinna. Hädanefter inget godis i veckorna och om det mot för modan ska vara godis på helgen ska det pytteliten mängd. Jag behöver verkligen gå ner dom kilona som någon elak en slängde på mig i somras och kanske ytterligare kilo, det skulle verkligen behövas för att det ska roligt och lätt att springa igen. 


Sen har vi ju också den här lilla detaljen FB, vilket har tagit över mitt liv totalt. Det är det SLUT MED NU! Nu ska jag återta kontrollen över mitt liv och se till att göra det jag tycker är roligt, så det så. 


Tjingeling på ett tag!

Förhöjd sänka

Idag var det så dags att, efter en veckas sjukdom pallra sig iväg till farbror doktorn. Halv elva fanns det tid och en halv timmes dejt hade jag tillsammans med honom. Ja, det blev väl ca 15 minuter resten fick jag sitta vid provtagningen och vänta på provsvar. Domen: förhöjd sänka alltså jag är sjuk på riktigt; luftrörskatarr. 
Jaha, bara att gilla läget och hålla sig lugn m.a.o. ingen träning på 10 dagar :(


Han tog sig även en titt på en leverfläck på ryggen, tycker den har växt lite på senaste tiden och för att vara säker på att det inte finns några förändringar i den. "Den kan jag ta bort på en gång, det behövs inte ens bedövning". Uhm.. tyckte jag gör det inte ont??? Jag ska träna i morgon kan jag göra det??? "Jag tar bara saxen" tyckte han...
Iväg och leta reda på ett rum vilket visade sig vara upptaget. Vilken tur tänkte jag... men så pös doktorn iväg en liten stund och kom sen tillbaka till sitt undersökningsrum med något i handen. Dra upp tröjan och vips så var leverfläcken borta, bara knipsa bort den så där. Och jag som höll på att svimma när jag förstod att han skulle ta bort den utan bedövning. Kan man ju inte det gör ju ont ju när man skär i en. 
Men nu är den väck den lille rackaren och inte kändes det något heller. 
Tänk att man kan hia upp sig så för något, det är ju precis samma sak med sprutor man tror att det ska göra ont och är sen så förvånad när det är över och man i princip inte har känt något. 


Efter besöket var det bara att pallra sig iväg till apoteket och hämta ut hostmedicinen och penicillinkur på 10 dagar.

Dags att säga welcome medicin och good-bye FOREVER till luftrörskatarren.


Natti! 

Sjuk igen :(

Sjuk med feber igen! Nu börjar jag verkligen bli urless på detta, när ska jag kunna vara frisk och träna ordentligt. 

 Provade mina nya promenadskor för en vecka sedan och se på attans att man fick skavsår på båda hälarna och inte så lite heller. Har fortfarande inte läkt ordentligt, så då kanske det är tur i oturen att jag blivit sjuk och inte kan träna så kanske dom får läka ihop. 






Har också hunnit vara på konvent i Bollnäs, toppenroligt. 
Passade på att prova på följande pass: 

• Z-explosion (typ Zumba) 
• Afro Powerdance 
• BodyCombat 
• Free PowerDance
• Fit to Flex  

En favorit blev Free PowerDance, en blandning mellan yoga, afro och kampsport. Jobbigt och hur kul som helst tiden gick så fort så att det helt plötsligt var slut och tyckte man att man precis hade börjat :)

Just nu ser jag fram emot helgen då jag äntligen ska börja köra core igen. Ska bli superkul men nu måste jag sätta ihop ett nytt core-pass med ny musik framför allt. 


Tjingeling!

Ännu en höstpromenad

Vad har det tagit åt mig jag som brukar hata promenader har helt plötsligt börjat älska att vara ute och gå. Det är så härligt när det är en fin höstdag med alla höstens färger, jag älskar verkligen hösten när den är så här. Det är så friskt i luften och lätt att andas. 

Tog verkligen en långpromenad i dag, 2 timmar blev det och då avverkade jag hela 1,2 mil. Var så skönt. Så härligt att promenera med en bra bok i lurarna, men tror att jag måste köpa nya hörlurar dom sitter inte riktigt bra i mina öron, ska nog skaffa utanpåliggande i stället för snäckorna.

 

Promenaden i dag gick runt Lissjön, vilket gör att man kommer förbi ett ställe där bävrarna dämt upp en damm. Vattnet går nästan ända ut till vägen nu och görs det inget snart så kan nog vägen bli underminerad. Såg tyvärr ingen bäver eller vildkatt som Mats kallar dom :). Däremot fanns där ett träd som blivit fällt och det är mäktigt att se hur stora träd dom fäller genom att gnaga ner det.

Fick heller inte se någon björn eller varg på min promenad trots att man har sett båda vid kyrkogården. Skulle gärna vilja se en björn eller varg i vilt tillstånd men sitter nog helst i bilen vid det tillfället. 

På tal om djur i går när jag donade i trädgården fick jag helt plötsligt syn på en liten liten pinne som vandrade uppför mitt ben. Såg lite ut som en vandrande pinne men utan de långa benen som den på bilden har. Men annars såg kroppen precis likadan ut var tvungen att peta på den igen för att se om det verkligen inte var en liten pinne men den böjde sig som en mask alltså pinnen levde :)


Vilka konstigheter man kan stöta på när man tar sig tid att gå utanför dörren.

Nu ska här packas inför morgondagens träningskonvent - vad kul det ska bli!


Tjingeling!

Vilken dag, vaknade kl. 7.30 av att någon höll bankade och knackade på taket och tänkte nu är takläggarna äntligen här och har börjat med taket. Såg framför mig bilden av det svarta taket med dalablå trädetaljer som växte fram. Så härligt vackert det kommer att bli, nu vill jag skrapa och måla husknutarna också. Trött som jag var masade jag mig ur sängen och var beredd att komma ut till en byggställning med en massa arbetande människor. Sprang runt och tittade ut men såg ingenting, inga människor, ingen byggställning, inga takpannor som svischade ner från taket. Vad var det då som väckte mig... hm???

Efter lunch hade jag egentligen tänkt mig ta en tur på racern vem vet hur många fler såna här dagar vi får, men ljudboken lockade ännu mer och jag tog mig en härligt lång höstpromenad med Keplers Paganinikontraktet i lurarna.

Väl hemma igen fick trädgården sig en liten omgång, blombuskar klipptes ned, svartvinbärsbuskar grävdes upp och togs bort. Löven blev ihopräfsade, ja en del i varje fall. Var så härligt att vara ute i dag och det var nog det jag behövde för jag har nog inte mått så bra av att gå hemma har liksom inte fått något gjort. Var jobbigare att bli arbetslös än jag trodde att det skulle vara. Jag skulle ju träna, träna och återigen träna och göra sånt som jag tycker är roligt men har det blivit så då, näääääääää. Vad gör man i stället då jo hänger på FB förstås och hur kul är det?

Nä eftersom mitt nya liv har börjat (för tredje gånget i år tror jag) så blir det nu godnatt och på återseende!

Tjillevippen vet jag :)

Lidingöloppet - sammanfattning

Nu har så bilderna kommit från Lidingöloppet och självklart ställde man upp sig för kameran med medaljen i handen, det hör ju liksom till. Så nöjd över att jag fullföljde loppet trodde inte att det skulle gå ett tag när jag befann mig i spåret.


Tävlingsdagen började med en stadig frukost för att sedan ta tvärbana, tunnelbana ut till Ropsten för att till sist gå på bussen som tog oss in till hjärtat av Lidingö. Med mig hade jag systerdotter som fick heja på mig. Knaprade i oss lite lunch innan det så var dags för mig att gå till startfållan. Startskottet för mig gick 13.30 och iväg det bar. Hade förberett GPS-klockan på intervall d.v.s. springa 5 minuter och gå 1 min.

Fick snart revidera min taktik till att även gå i uppförsbackarna och i de brantaste nedförsbackarna. Och vilken trängsel det var eftersom jag inte springer speciellt fort höll jag mig längst till höger för att släppa förbi de snabbare löparna. Helt plötsligt brakade det till i skogen till höger om mig och där kom det en löpare också. Men alltså hur jobbigt kan det vara att hålla sig till vänster om man är snabb och höger om man inte har något krav på tiden. 

Hur som efter 5 km var det så dags att besöka bajamajan såklart. Hade det inte varit för att jag var tvungen att gå hade jag sprungit vidare för kö var det och bara två "major" så det tog ju sin tid att komma in där, gick minst 10 dyrbara minuter. Fortfarande pigg fortsatte jag så min taktik och kände mig pigg i kroppen men efter ca 15 km började kroppen säga ifrån. Vaderna blev stumma, låren trötta, benhinnor och knän gjorde ont. Nu blev det till att gå i alla backar både upp- och nedför det slet något oerhört på knäna att springa nedförsbackarna. Strax innan 20 km var jag beredd att kasta in handduken och började diskutera med mig själv. Hoppa av och springa tjejloppet, 10 km dagen efter eller fortsätta och inte ställa upp dagen efter. Har man tagit fan i båten får man också ro han i land... har jag tagit mig 2/3 av loppet så kan jag också fixa 10 km till. Så sagt och gjort jag fortsatte ett tag till men det gick inte bra. Som tur var fanns det många fler trevliga människor efter banan som man kunde småprata lite med. 

Och så efter 25 km kom nästa utmaning d.v.s. att ta sig uppför abborrbacken upp till högsta punkten på hela loppet och nog gick det uppför alltid. Den som alla hade pratat om... "Brant och tuff och uppe på toppen finns en massa sjukhustält som brukar vara fulla med folk som får massage" låter ju störtkul, NOT! Vidare "men väl uppe på toppen är det bara 5 km kvar" Alltså bilden jag hade av abborrbacken var en brant, snårig och stenig lång, enormt lång backe i skogen, utan stig att springa på, där det på toppen stod sjukhustält uppradade som på linje, vilka man kunde se nedifrån. Haha hur kunde det bli så då.... det var ju inte alls så. Men eftersom jag hade blivit varnad för att den var tuff så jag tog det lugnt och gick ända nedifrån och uppför hela backen. Och väl uppe så var det mycket riktigt "bara" 5 km kvar. 

Hade turen att springa i kapp en tjej hemifrån och i trevlig sällskap gick jag ca 2 km innan jag begav mig iväg igen och faktiskt så hann jag då få lite återhämtning och framför allt gick tiden enormt mycket fortare och vi insåg till sist att vi skulle fixa loppet.  

Efter 4.19.26 sprang jag äntligen över mållinjen. Hade haft förhoppningar på en tid mellan 3.30-4.00 timmar men det gick alltså inte.

 

 Mål i sikte!

                           

                                       Spurten :)

                        

                                Äntligen i mål!

Sammanfattning av loppet: Det gjorde ONT

Det ska jag sannerligen ta med mig nästa år om någon (Maarit???) kommer och frågar om jag ska med och springa lidingöloppet.  Min kropp är inte gjord för att springa såna långa lopp och jag ska inte springa längre än 10 km tävlingar hädanefter. Mmmm kom just på, jag har ju anmält mig till Göteborgsvarvet nästa år :o OK! Efter det då :)

Nu, 5 dagar efter loppet, känns kroppen OK. Var ut och provade ett par löpsteg i går och det gick över förväntan bra. Så jag kan nog börja löpträna nästa vecka igen. Men nu först konvent i Bollnäs i helgen då det blir en heldags träning, vad skönt det ska bli att få ge kroppen en omgång igen. Efter konventet skyndar vi oss ned till Gävle och spanar in Babben m.fl. på Spegeln och är vi tillräckligt snabba så hinner vi kanske få i oss något stärkande innan också. 

(Får man skriva det på en träningsblogg - ja, för tusan man är ju inte mer än människa) 

Ha en underbar tränings-höst alla härliga människor!

2:a etappen i "en svensk klassiker" avklarad

Jippie!!!!! 

2:a och jobbigaste (enligt många) delen av klassikern avklarad. Jobbig var bara förnamnet, vilken kuperad bana vaderna tog mycket stryk, men nu är det gjort och medaljen är i hamn nu ska den upp på väggen tillsammans med den andra klassikermedaljen.