Vilken dag, vaknade kl. 7.30 av att någon höll bankade och knackade på taket och tänkte nu är takläggarna äntligen här och har börjat med taket. Såg framför mig bilden av det svarta taket med dalablå trädetaljer som växte fram. Så härligt vackert det kommer att bli, nu vill jag skrapa och måla husknutarna också. Trött som jag var masade jag mig ur sängen och var beredd att komma ut till en byggställning med en massa arbetande människor. Sprang runt och tittade ut men såg ingenting, inga människor, ingen byggställning, inga takpannor som svischade ner från taket. Vad var det då som väckte mig... hm???

Efter lunch hade jag egentligen tänkt mig ta en tur på racern vem vet hur många fler såna här dagar vi får, men ljudboken lockade ännu mer och jag tog mig en härligt lång höstpromenad med Keplers Paganinikontraktet i lurarna.

Väl hemma igen fick trädgården sig en liten omgång, blombuskar klipptes ned, svartvinbärsbuskar grävdes upp och togs bort. Löven blev ihopräfsade, ja en del i varje fall. Var så härligt att vara ute i dag och det var nog det jag behövde för jag har nog inte mått så bra av att gå hemma har liksom inte fått något gjort. Var jobbigare att bli arbetslös än jag trodde att det skulle vara. Jag skulle ju träna, träna och återigen träna och göra sånt som jag tycker är roligt men har det blivit så då, näääääääää. Vad gör man i stället då jo hänger på FB förstås och hur kul är det?

Nä eftersom mitt nya liv har börjat (för tredje gånget i år tror jag) så blir det nu godnatt och på återseende!

Tjillevippen vet jag :)

Lidingöloppet - sammanfattning

Nu har så bilderna kommit från Lidingöloppet och självklart ställde man upp sig för kameran med medaljen i handen, det hör ju liksom till. Så nöjd över att jag fullföljde loppet trodde inte att det skulle gå ett tag när jag befann mig i spåret.


Tävlingsdagen började med en stadig frukost för att sedan ta tvärbana, tunnelbana ut till Ropsten för att till sist gå på bussen som tog oss in till hjärtat av Lidingö. Med mig hade jag systerdotter som fick heja på mig. Knaprade i oss lite lunch innan det så var dags för mig att gå till startfållan. Startskottet för mig gick 13.30 och iväg det bar. Hade förberett GPS-klockan på intervall d.v.s. springa 5 minuter och gå 1 min.

Fick snart revidera min taktik till att även gå i uppförsbackarna och i de brantaste nedförsbackarna. Och vilken trängsel det var eftersom jag inte springer speciellt fort höll jag mig längst till höger för att släppa förbi de snabbare löparna. Helt plötsligt brakade det till i skogen till höger om mig och där kom det en löpare också. Men alltså hur jobbigt kan det vara att hålla sig till vänster om man är snabb och höger om man inte har något krav på tiden. 

Hur som efter 5 km var det så dags att besöka bajamajan såklart. Hade det inte varit för att jag var tvungen att gå hade jag sprungit vidare för kö var det och bara två "major" så det tog ju sin tid att komma in där, gick minst 10 dyrbara minuter. Fortfarande pigg fortsatte jag så min taktik och kände mig pigg i kroppen men efter ca 15 km började kroppen säga ifrån. Vaderna blev stumma, låren trötta, benhinnor och knän gjorde ont. Nu blev det till att gå i alla backar både upp- och nedför det slet något oerhört på knäna att springa nedförsbackarna. Strax innan 20 km var jag beredd att kasta in handduken och började diskutera med mig själv. Hoppa av och springa tjejloppet, 10 km dagen efter eller fortsätta och inte ställa upp dagen efter. Har man tagit fan i båten får man också ro han i land... har jag tagit mig 2/3 av loppet så kan jag också fixa 10 km till. Så sagt och gjort jag fortsatte ett tag till men det gick inte bra. Som tur var fanns det många fler trevliga människor efter banan som man kunde småprata lite med. 

Och så efter 25 km kom nästa utmaning d.v.s. att ta sig uppför abborrbacken upp till högsta punkten på hela loppet och nog gick det uppför alltid. Den som alla hade pratat om... "Brant och tuff och uppe på toppen finns en massa sjukhustält som brukar vara fulla med folk som får massage" låter ju störtkul, NOT! Vidare "men väl uppe på toppen är det bara 5 km kvar" Alltså bilden jag hade av abborrbacken var en brant, snårig och stenig lång, enormt lång backe i skogen, utan stig att springa på, där det på toppen stod sjukhustält uppradade som på linje, vilka man kunde se nedifrån. Haha hur kunde det bli så då.... det var ju inte alls så. Men eftersom jag hade blivit varnad för att den var tuff så jag tog det lugnt och gick ända nedifrån och uppför hela backen. Och väl uppe så var det mycket riktigt "bara" 5 km kvar. 

Hade turen att springa i kapp en tjej hemifrån och i trevlig sällskap gick jag ca 2 km innan jag begav mig iväg igen och faktiskt så hann jag då få lite återhämtning och framför allt gick tiden enormt mycket fortare och vi insåg till sist att vi skulle fixa loppet.  

Efter 4.19.26 sprang jag äntligen över mållinjen. Hade haft förhoppningar på en tid mellan 3.30-4.00 timmar men det gick alltså inte.

 

 Mål i sikte!

                           

                                       Spurten :)

                        

                                Äntligen i mål!

Sammanfattning av loppet: Det gjorde ONT

Det ska jag sannerligen ta med mig nästa år om någon (Maarit???) kommer och frågar om jag ska med och springa lidingöloppet.  Min kropp är inte gjord för att springa såna långa lopp och jag ska inte springa längre än 10 km tävlingar hädanefter. Mmmm kom just på, jag har ju anmält mig till Göteborgsvarvet nästa år :o OK! Efter det då :)

Nu, 5 dagar efter loppet, känns kroppen OK. Var ut och provade ett par löpsteg i går och det gick över förväntan bra. Så jag kan nog börja löpträna nästa vecka igen. Men nu först konvent i Bollnäs i helgen då det blir en heldags träning, vad skönt det ska bli att få ge kroppen en omgång igen. Efter konventet skyndar vi oss ned till Gävle och spanar in Babben m.fl. på Spegeln och är vi tillräckligt snabba så hinner vi kanske få i oss något stärkande innan också. 

(Får man skriva det på en träningsblogg - ja, för tusan man är ju inte mer än människa) 

Ha en underbar tränings-höst alla härliga människor!

2:a etappen i "en svensk klassiker" avklarad

Jippie!!!!! 

2:a och jobbigaste (enligt många) delen av klassikern avklarad. Jobbig var bara förnamnet, vilken kuperad bana vaderna tog mycket stryk, men nu är det gjort och medaljen är i hamn nu ska den upp på väggen tillsammans med den andra klassikermedaljen.

På plats i Stockholm

Japp då är man på plats i Stockholm. Hotellet är OK men kvaliteten på TV-kanalerna är ett skämt. 1:an går inte alls att titta på 2:an lite bättre och 3:an är OK men inte bra. Flimmer är bara förnamnet.

Resan ner påbörjades kl. 13.15 hemifrån med att hämta Linn och sen var det tankning innan vi kunde åka vidare. Stannade till i Sandviken för att lämna lite kläder till biståndsgruppen och inhandla lite dryck, vitamindryck förstås. Efter det var det bara att programmera GPS:n, aktivera cruse-controllern och styra sin väg mot Stockholm. Allt gick perfekt ända tills vi började närma oss Stockholm, snacka om köer. Tog  ca 30 minuter att ta oss 4 km. Men till sist var vi i varje fall framme vid hotellet. Incheckad och klar tog vi tåget, tunnelbana och buss till Lidingö för att hämta nummerlappen och nu finns den med.

Nu är det bara att försöka få en god natts sömn och vakna pigg och kry i morgon och se fram emot de 3 milen man har framför sig.

Tjillevippen vet jag!

Ångesten börjar komma krypandes....

Hua, var ut och sprang en sväng i dag på förmiddagen och det kändes absolut inte bra, ont i benhinnor, knän, vader och lår samt enormt stel i hela benen. Hur blir det så här när man närmar sig en tävling och den kommer ju inte smygande heller utan med stormsteg.


Har suttit och sammanfattat min löparträning fr.o.m maran har jag fått ihop 302,91 km löpning ca 30 mil, varav 5 st över milen. Efter sjukdomen har jag fått ihop 54,64 km varav ett av passen är på 15,52 km. Kommer det att räcka till? 


Hur klär man sig: långärmat/kortärmat, jacka/inte jacka. Magen i uppror får nog se till att ha mycket papper med mig, tur det är i skogen, haha. Många frågor blir det tänk om det ändå var söndag!!!

    

Ser i varje fall ut som om att solen kan titta fram när jag startar men mycket kan ändras än.
10 grader och delvis sol - lutar nog åt långärmat och väst.


I e.m. blir det ett återbesök hos massören för att kolla in axeln och skuldran. Verkar inte bli någon bättring får ondare när jag kör combat - grrr vill inte sluta med det också kan snart inte träna något. Får väl försöka se det positiva i det hela jag kan ju vara hemma och städa... och hur kul är det på en skala? Tror jag ska skaffa en hushållerska när jag får jobb igen.


Hej på ett tag!

Kallt och regnigt

Ingen långtur idag eftersom det är kallt och regnigt, ingen bra kombination så här veckan inför en tävling. Vill inte gärna bli kall och blöt för då är det stor risk att sjukdomen kommer smygandes till slutet av veckan. Nä får bli att stanna inne i stället och hoppas på att vädret håller sig mer stabilt i morgon så tar jag en löprunda då istället, men det blir nog inte så lång då med tanke på dom få dagarna kvar till Lidingö.


Nu blir det dusch för att sedan åka till Gävle och träffa eventuell framtida arbetsgivare för lite information och middag.


På återseende!

Lidingö here I come

Måndag eftermiddag och äntligen är hotellet bokat. Kanonbra med Lidingöbanan, bara kliva utanför hotellet och hoppa på tåget och åka ända fram. Kan inte bli bättre. Skönt när det är smidigt finns saker i varje fall som man är nervös för.... och nervositeten blir då inte mindre för varje dag som går. Tror inte jag brukar vara så här nervös inför en mara men där vet jag ju i och för sig hur det går till nu för tiden, veteran som man är :)


På lördag gäller det alltså... hur ska det gå som vanligt för dåligt tränad och med sjukdom strax inpå är inte heller optimalt men det går som det går. Har jag kunnat tagit mig igenom maran med 1 minut till godo borde jag väl kunna fixa Lidingö också men man vet aldrig. Går det inte är det bara att bita ihop nästa år igen och vem vet man kanske bli så biten så att det är vad man gör i vilket fall som helst. Har ju beslutat mig för att INTE springa mara nästa år. 5 år på raken är mer än godkänt anser jag. 


I kväll är det dags för ytterligare ett combat-pass, fast jag har lite ont i armen i dag vet inte vad som hände i morse liksom bara knäppte till och megaont... men sen blir det att ta det lugnt med combat ett par veckor för jag kör inget på Söndag då är jag ju i Stockholm.


Tjillevippen vet jag!