Torsdag e.m. - lite nervöst börjar det allt bli. I kväll blir det absolut sista step-passet hade inte tänkt köra någon step alls den här veckan men så blir det två stycken i stället. Men i kväll kommer det att bli så lugnt så att det är risk för att deltagarna somnar :o
Fredag - packning och sen i väg till Gävle för att kolla in systerdotter där hon svingar i trapetsen när hon uppträder som Tingeling i Peter Pan. Det ska bli görskoj!
Lördag - Upp tidigt.... Hämta skidorna, 11.30. Alltså han är en klippa som donar och fejar med mina skidor. Fästzonen ska kortas av en dec, Hoppas, hoppas det funkar på Söndag nu då. Tankar börjar komma undrar om jag inte hade vikten på hälarna i stället för hela foten, tänk om det blir fel till Söndag..... Ja, jäklars. Nä det kommer att bli bra!!!!
Hämtas strax efter 12 av 2 klassikerkompisar för att ta oss ända upp till Mora.
Väl på plats är det bara att slappna av så gott det går och lägga sig tidigt så man blir utsövd tills klockan ringer kl. 3.00 typ, det är ju mitt i natten ju. Sova, sova, sova på bussen upp till Sälen är nog ett måste annars blir det nog jobbigt värre.
Men det är ju hela 2 dagar kvar, så nu är det dags att sluta noja och träna in nya programmet step till kvällen.
Tjillevippen vet jag!
torsdag 3 mars 2011
fredag 25 februari 2011
9 dagar kvar
Dags att börja räkna ner och börja gå in i nedvarvning/uppladdning inför loppet. Börjar känna lite pirr i kroppen och har nu börjat kolla reptider.
Starten går 8.00 i Sälen. Kan man räkna med att man kan börja åka ordentligt kl. 8.30 så är det bra.
Reptider
Smågan ca. 11-12 km kl. 10.30
Mångsbodarna ca 24 km kl. 12.15
Risberg ca 35 km kl. 13.30
Evertsberg ca 48 km kl. 15.00
Oxberg ca 61 km kl. 16.30
Hökberg ca 71 km kl. 17.40
Eldris ca 81 km kl. 19.00
Med tanke på att Bessemerloppet, 52 km, gick på 6 timmar och det är 7 timmar från starten till Evertsberg känns det inte som om att det är helt överkomligt.
Känns riktigt skönt att man fick 6 timmars skidåkning i kroppen och vet att vi fixade det.
Ja, det är väl typ så här mina dagar kommer att vara fram till nästa Söndag då man står med orolig mage och funderar vid starten "behöver jag springa på toa igen..."
Det blev ingen skidåkning i dag p.g.a. huvudvärk och halsont, men som tur var gick det över till kvällen. Får se om jag hinner ut en kort sväng i morgon istället. På Söndag blir det i varje fall en tur (den sista inför Vasan) har fått expertråd att det inte ska åkas skidor sista veckan eftersom jag ändå håller på med så mycket annat, möjligtvis en enormt lätt joggtur men jag måste se till att vila kroppen så att den är pigg och alert på startdagen. Det är nästan så jag ser fram emot en heldag på skidor för är det härligt väder och inte så kallt kan det bli en underbar skidresa i fädernes spår!?!?
Men först ut i morgon är det dags för en ny kvartalsutbildning i BodyCombat!
Starten går 8.00 i Sälen. Kan man räkna med att man kan börja åka ordentligt kl. 8.30 så är det bra.
Reptider
Smågan ca. 11-12 km kl. 10.30
Mångsbodarna ca 24 km kl. 12.15
Risberg ca 35 km kl. 13.30
Evertsberg ca 48 km kl. 15.00
Oxberg ca 61 km kl. 16.30
Hökberg ca 71 km kl. 17.40
Eldris ca 81 km kl. 19.00
Med tanke på att Bessemerloppet, 52 km, gick på 6 timmar och det är 7 timmar från starten till Evertsberg känns det inte som om att det är helt överkomligt.
Känns riktigt skönt att man fick 6 timmars skidåkning i kroppen och vet att vi fixade det.
Ja, det är väl typ så här mina dagar kommer att vara fram till nästa Söndag då man står med orolig mage och funderar vid starten "behöver jag springa på toa igen..."
Det blev ingen skidåkning i dag p.g.a. huvudvärk och halsont, men som tur var gick det över till kvällen. Får se om jag hinner ut en kort sväng i morgon istället. På Söndag blir det i varje fall en tur (den sista inför Vasan) har fått expertråd att det inte ska åkas skidor sista veckan eftersom jag ändå håller på med så mycket annat, möjligtvis en enormt lätt joggtur men jag måste se till att vila kroppen så att den är pigg och alert på startdagen. Det är nästan så jag ser fram emot en heldag på skidor för är det härligt väder och inte så kallt kan det bli en underbar skidresa i fädernes spår!?!?
 |
| Idén är historiskt riktig: Målet låg i Sälen. Att man i nutid kört Sälen-Mora är en praktisk sak, men ska man gå efter historien blir det tvärtom. Både Gustav Vasa och moralöparna åkte ju i båda riktningarna, men det var på vägen mot Sälen som det var bråttom http://www.dalademokraten.se/sida/id/114077/ |
Men först ut i morgon är det dags för en ny kvartalsutbildning i BodyCombat!
Bonusträning - simning
I dag blev det simning som bonusträning, Sanna hade meddelat att hon skulle simma ifrån mig och det ville jag gärna vara med om :)
Hon simmar som en fisk hon, tänk ett par simglasögon och lite mer teknik då ligger man grymt efter.
Pricken över I:et var Ida-frukosten mmm den satt som en smäck!
Det är tänkt att bli lite skidåkning framåt f.m. men vi får se hur det blir med det, börjar få ont i halsen igen så nu blir det att kurera mig återigen.
I morgon håller vi tummarna för Ida, Jessica, Kicki och Carola som åker tjejvasan.
Heja tjejer!!
Hon simmar som en fisk hon, tänk ett par simglasögon och lite mer teknik då ligger man grymt efter.
Pricken över I:et var Ida-frukosten mmm den satt som en smäck!
Det är tänkt att bli lite skidåkning framåt f.m. men vi får se hur det blir med det, börjar få ont i halsen igen så nu blir det att kurera mig återigen.
I morgon håller vi tummarna för Ida, Jessica, Kicki och Carola som åker tjejvasan.
Heja tjejer!!
onsdag 23 februari 2011
Bessemerloppet - summering
Precis när jag hade skrivit titeln kom jag på att jag måste ju ta kort på medaljen och lägga med. Men nu var det ju så att på Bessemerloppet fick man ju ingen medalj.... surt och vi som kämpade för att ta oss i mål, det är prestation det :). Citat från Mats kompis "Starkt gjort att åka skidor i 6 timmar, sen får man tolka det som man vill".
Söndag morgon började med att klockan ringde kvart över sju och jag fattade inget. Kom sen på att oj jag ska ju åka skidor i dag. Det var bara till att kravla sig upp och göra sig i ordning. Nervös som man var fick man tillbringa ett bra tag på toaletten också så pass länge så att jag kom lite sent och hämtade upp en lätt nervös skidkompis, som började tro att jag glömt henne men det skulle jag ju aldrig göra.
Måste medge att det känns himla skönt att göra ett lopp så nära hemma för en gångs skull Sandviken är ju bara nästgårds.
Innan loppet skulle en litet mellanmål slinka ner och sen byttes det om och ut till spåret för att inta sin plats i ledet, längst bak... och där höll vi oss. Banan var tre varv på ca 17 km, varav de första ca 10 km bestod av mest stakning sen började backarna komma och man fick jobba lite för att ta sig uppför (och nedför)
1:a varvet (Utan vurpa)
Första fem kilometrarna var oerhört tunga, triceps kändes trötta och jag kunde inte låta bli att undra hur i hela friden jag skulle ta mig 4,5 mil till och inte blev det bättre av att funktionärerna vid första vätskekontrollen påpekade "nu får ni öka tempot annars får ju vi stå här hela natten". Men det är ju bara att strunta i dom, dom är väl bara avis... på oss som orkar åka så länge.
Efter ca 7 km släppte det och vi hade kommit in i ett bra flyt som passade oss och som kändes att då kan vi hålla på ett tag och i det tempot höll vi oss. Efter ca 12 km var det så dags för eliten att komma i kapp oss, jaha ja dom har alltså åkt nästan 2 varv d.v.s. nästan dubbelt så fort som vi åker. Det mest pinsamma var väl vid varvningen då vi kom två stycken i sakta mak tillsammans med eliten och att vi fortsatte ut på andra varvet var det nog ingen som kunde ana mer än vi.
2:a varvet (Utan vurpa)
Vätskekontrollerna kom och vi fick återigen lite pikar "ni har väl pannlampa med er", men vi höll bara humöret uppe och påpekade att vi syns nästa varv igen så dom inte fick för sig att gå hem med sportdrycken och den underbara bullen...
Nåja skidkompisen lyckades väl inte riktigt hålla humöret i topp, mycket energi gick åt för att irritera sig på funktionärerna. Men det är då det är bra att vara två för då får man gå in och peppa och jag hoppas och tror att det hjälpte lite.
Andra varvet började lida mot sitt slut och då började ju även motionärerna åka om oss, ja inte alla då men dom snabbaste motionärern och dit hör ju min skidkompis man. Fy fabian vad han är snabb, tur för han att Vasaloppet inte innebär varvning för då hade jag nog tagit krokben hehe.
Innan vi kom in till varvningen började vi fundera ska vi fortsätta eller ska vi bryta och känna att vi gjort ett himla bra jobb som tagit oss ca 35 km. Vi beslöt oss för att åtminstone fortsätta till vätskekontrollen och där ta beslutet.
3:e varvet (Med vurpa)
Väl vid vätskekontrollen och efter att frågat om vi fick ta ett tredje varv, med tanke på att vi var sist i spåret beslöt vi oss för att ta oss till första vätskekontrollen och där avgöra hur vi gick vidare. Men tänk att dom som hade pikat oss de andra varven nu hade ljummen sportdryck färdig för oss, vad himla gott. Tidigare hade den varit kall...
Som de två stycken mycket envisa tjejer vi är fortsatte vi ju självklart, vi kunde ju inte bryta när vi åkt mer än hälften. Och vi kunde ju glatt konstatera att nu blir vi inte varvade längre utan kan åka bredvid varandra och chit-chatta i stället. Sagt och gjort vi tog det sakta men säkert framåt och avlöste varandra med att prata.
Men det märktes att man började bli trött i benen, först ut var Maarit att göra en vurpa och sen kom min vurpa. I en sväng kom jag lite för långt ut och åkte rakt ut i lössnön, kom ihåg att jag tänkte: "När det blir så djupt så stannar jag och kan bara gå in i spåret igen". Det var ju bara det att det tog ett litet stutt så låg jag med snö in på bara kroppen. Det var lite kallt, snabbt upp igen och vidare drog vi oss mot målet.
Målet
Efter 5.54.00 passerade vi målgången sida vid sida och tyckte att vi hade gjort det underbart bra som genomfört 52 km på skidor. Men se då kom min f.d. jobbarkompis ut från sekretariatet med orden "Men Carina, du måste ju använda core-musklerna".
Jag är störtnöjd över min prestation att åka 52 km på 5.54.00 bara det att orka hålla igång kroppen så pass länge utan att tappa humöret visar väl att man fortfarande är i skaplig form (trots gammal tå). Och sen att vi inte var totalt slut efter turen bådar ju gott inför Vasaloppet om ett par veckor, då det blir 9 mil på 11 timmar i bästa fall :)
Söndag morgon började med att klockan ringde kvart över sju och jag fattade inget. Kom sen på att oj jag ska ju åka skidor i dag. Det var bara till att kravla sig upp och göra sig i ordning. Nervös som man var fick man tillbringa ett bra tag på toaletten också så pass länge så att jag kom lite sent och hämtade upp en lätt nervös skidkompis, som började tro att jag glömt henne men det skulle jag ju aldrig göra.
Måste medge att det känns himla skönt att göra ett lopp så nära hemma för en gångs skull Sandviken är ju bara nästgårds.
Innan loppet skulle en litet mellanmål slinka ner och sen byttes det om och ut till spåret för att inta sin plats i ledet, längst bak... och där höll vi oss. Banan var tre varv på ca 17 km, varav de första ca 10 km bestod av mest stakning sen började backarna komma och man fick jobba lite för att ta sig uppför (och nedför)
1:a varvet (Utan vurpa)
Första fem kilometrarna var oerhört tunga, triceps kändes trötta och jag kunde inte låta bli att undra hur i hela friden jag skulle ta mig 4,5 mil till och inte blev det bättre av att funktionärerna vid första vätskekontrollen påpekade "nu får ni öka tempot annars får ju vi stå här hela natten". Men det är ju bara att strunta i dom, dom är väl bara avis... på oss som orkar åka så länge.
Efter ca 7 km släppte det och vi hade kommit in i ett bra flyt som passade oss och som kändes att då kan vi hålla på ett tag och i det tempot höll vi oss. Efter ca 12 km var det så dags för eliten att komma i kapp oss, jaha ja dom har alltså åkt nästan 2 varv d.v.s. nästan dubbelt så fort som vi åker. Det mest pinsamma var väl vid varvningen då vi kom två stycken i sakta mak tillsammans med eliten och att vi fortsatte ut på andra varvet var det nog ingen som kunde ana mer än vi.
2:a varvet (Utan vurpa)
Vätskekontrollerna kom och vi fick återigen lite pikar "ni har väl pannlampa med er", men vi höll bara humöret uppe och påpekade att vi syns nästa varv igen så dom inte fick för sig att gå hem med sportdrycken och den underbara bullen...
Nåja skidkompisen lyckades väl inte riktigt hålla humöret i topp, mycket energi gick åt för att irritera sig på funktionärerna. Men det är då det är bra att vara två för då får man gå in och peppa och jag hoppas och tror att det hjälpte lite.
Andra varvet började lida mot sitt slut och då började ju även motionärerna åka om oss, ja inte alla då men dom snabbaste motionärern och dit hör ju min skidkompis man. Fy fabian vad han är snabb, tur för han att Vasaloppet inte innebär varvning för då hade jag nog tagit krokben hehe.
Innan vi kom in till varvningen började vi fundera ska vi fortsätta eller ska vi bryta och känna att vi gjort ett himla bra jobb som tagit oss ca 35 km. Vi beslöt oss för att åtminstone fortsätta till vätskekontrollen och där ta beslutet.
3:e varvet (Med vurpa)
Väl vid vätskekontrollen och efter att frågat om vi fick ta ett tredje varv, med tanke på att vi var sist i spåret beslöt vi oss för att ta oss till första vätskekontrollen och där avgöra hur vi gick vidare. Men tänk att dom som hade pikat oss de andra varven nu hade ljummen sportdryck färdig för oss, vad himla gott. Tidigare hade den varit kall...
Som de två stycken mycket envisa tjejer vi är fortsatte vi ju självklart, vi kunde ju inte bryta när vi åkt mer än hälften. Och vi kunde ju glatt konstatera att nu blir vi inte varvade längre utan kan åka bredvid varandra och chit-chatta i stället. Sagt och gjort vi tog det sakta men säkert framåt och avlöste varandra med att prata.
Men det märktes att man började bli trött i benen, först ut var Maarit att göra en vurpa och sen kom min vurpa. I en sväng kom jag lite för långt ut och åkte rakt ut i lössnön, kom ihåg att jag tänkte: "När det blir så djupt så stannar jag och kan bara gå in i spåret igen". Det var ju bara det att det tog ett litet stutt så låg jag med snö in på bara kroppen. Det var lite kallt, snabbt upp igen och vidare drog vi oss mot målet.
Målet
Efter 5.54.00 passerade vi målgången sida vid sida och tyckte att vi hade gjort det underbart bra som genomfört 52 km på skidor. Men se då kom min f.d. jobbarkompis ut från sekretariatet med orden "Men Carina, du måste ju använda core-musklerna".
Jag är störtnöjd över min prestation att åka 52 km på 5.54.00 bara det att orka hålla igång kroppen så pass länge utan att tappa humöret visar väl att man fortfarande är i skaplig form (trots gammal tå). Och sen att vi inte var totalt slut efter turen bådar ju gott inför Vasaloppet om ett par veckor, då det blir 9 mil på 11 timmar i bästa fall :)
söndag 20 februari 2011
lördag 19 februari 2011
Våga vägra förkylning
Efter en supertrevlig kväll i går med badning i tunna, ja... jag var lite tveksam till badet eftersom förkylningen var på antågande. Men övertalad blev jag "kroppen chockas och förkylningen går över". Jag tänkte jag testar men lördag morgon kl. 6 vaknade jag med värsta huvudvärken och täppt i nästan. Tassade upp, proppade i mig Kan Jang och Ipren och gick sen och lade mig igen.. for upp ur sängen eftersom jag frös och drog på mig strumpor och tröja och försökte somna om. Men det var inte läge för det var bara så nojig över förkylningen; jag ska ju åka skidor jag!?!?Gick upp och lade mig på soffan och kollade lite på tv, tvättade skidkläderna till morgondagen och efter att varit uppe ett tag drog jag med mig Mats in till Falun för att inhandla ny jacka, den andra gick sönder i går :(. Men även diverse naturmedel och vitaminer, citrusfrukter samt mörk choklad hamnade bland inköpen.
Resten av dagen har gått åt till att proppa i mig en massa c-vitamin, Enchinagard, Kan Jang, Ipren, frukt och vätska för hålla förkylningen borta i morgon då kroppen ska testas återigen.Kvällen kom och dags att förbereda skidorna men innan vallningen blev det en titt på dvd: Vallning med Janne Ottosson, efter det gick vi ner och toppade skidorna med 4 lager kallvalla ska funka enligt säker källa. Bara att hoppas på det bästa! I morgon är det så dags för Bessemerloppet, 5 mil, och då är det bäst att förkylningen lyser med sin frånvaro.
onsdag 16 februari 2011
Vilodag
Förutom skidåkning i går blev det som planerat core och stepup. Trodde inte kroppen skulle orka men det fanns en hel del energi kvar i den "gamla" kroppen så jag gick ut hårt på step och körde på en halvtimme innan vi tog första pausen.
I dag ser jag dock fram emot en vilodag och hemmafru som jag är för tillfället, fast jag är ju inte gift förstås, ska jag idag ta tag i delar av min garderob som behöver en hel del ur-rensning, så att jag kan få plats med nytt, hihi.
Ha det bäst alla goa, glada människor och se till att ta hand om kroppen och knoppen!
DET ÄR SÅ HÄRLIGT ATT TRÄNA!
MAN BLIR SÅ GLAD OCH FULL MED ENERGI!
I dag ser jag dock fram emot en vilodag och hemmafru som jag är för tillfället, fast jag är ju inte gift förstås, ska jag idag ta tag i delar av min garderob som behöver en hel del ur-rensning, så att jag kan få plats med nytt, hihi.
Ha det bäst alla goa, glada människor och se till att ta hand om kroppen och knoppen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)