tisdag 11 december 2012

Julen är snart här

Vi är inne i december månad, julen närmar sig med stormsteg och den tiden som ska vara den mysigaste med tända ljus, julbak, julstädning, irra runt och leta julklappar till alla som jag älskar och ha tid för några av mina vänner och min pappa som inte kommer att finnas kvar för evigt. Men för mig är alltid julen den mest hektiska tid som finns och det märker jag nu när jag vaknar 3.30 och inte kan somna om för allt som ska göras. Ja en hel mängd faktiskt, förutom att jag ska jobba (helst 10 timmar om dagen) ska jag hinna med att uppdatera hemsida med en massa information. Ja, nu är det ju inte själva uppdaterandet som tar tid utan det är att få in informationen som ska ut och i år har det varit sämre än sämst måste jag erkänna. Trots påtryckningar kommer inte informationen in och till sist var jag tvungen att lägga in det jag trodde skulle kunna vara med för att över huvudtaget få ut något schemat på hemsidan. Jag har känt i år att tålamodet höll på att tryta och det har nog gått ut över en och annan. Jag ber 1000 ggr om ursäkt för detta!!! men jag blir riktigt trött när den enda åtgärden andra behöver göra är att skriva ett enkelt ja eller nej i ett dokument för att jag ska kunna jobba vidare med informationen.

Nej, jag har helt enkelt inte energi kvar, jag känner mig urless och det är när träningsviljan försvinner som jag ska se upp för då är det på väg åt fel håll. Det är med andra ord dags att börja välja bort det som inte ger mig energi och stimulans och istället prioritera och fokusera på det som jag tycker är roligt:
1. Träning
2. Programmering
3. Knacka Hemsidor
4. Utbildning, anatomi och fysiologi (har hittat en bra utbildning på 15 poäng på kvartsfart men anmälan hade stängt)

Hade tänkt träna core i går kväll med bästa Malin och Gry men det fick stå åt sidan denna gång. Kände också att jag "måste" ut och springa men ordet "måste" är obra så det blev inget alls, det blev soffan och ett avsnitt av Homeland istället, för när energin är slut så är den det.

Undrar om jag ska ta en time-out från bloggandet också, men det är ju alltid bra att skriva av sig. Önskar jag hade en riktigt, riktigt nära vän som jag kunde dela allt med, från glädje till sorg. Men tyvärr har jag inte det. När jag mår bra och skrattar, skojar och ler verkar dom finnas där, men när jag mår dåligt så verkar dom försvinna, känns inte som att någon vill lyssna riktigt. Men alla mår ju bra och dåligt, livet går ju liksom upp och ner och den riktiga, riktiga vännen stannar väl kvar och lyssnar eller???

Nej, nu är det nog dags att börja klä på sig och åka iväg för att jobba lite. Just nu har jag stimulerade arbetsuppgifter och med världens bästa arbetskamrater är det inte svårt att ta sig upp och komma iväg. Tycker oftast det är mycket lättare att jobba med killar än tjejer för dom är raka, alla säger vad man tycker och när diskussionen är slut är det ingen som går och ältar utan då är man snälla, goa och glada igen. Detta är åtminstone min uppfattning, sen finns det absolut tjejer som är så också.

Ikväll blir det träning då läggs alla andra "måsten" åt sidan. Ha en underbar dag alla underbara människor, ja ni andra får väl ha en bra dag ni med hehe!

2 kommentarer:

  1. Verkligen tråkigt att du känner som du gör.

    Jag tänkte på det här med vänner. Man mår som du skriver bra och dåligt, men är vi så bra på att tala om när vi mår dåligt då? Jag kan känna ibland som du att man skulle behöva prata med någon just då, på en gång, men om man inte talar om hur man mår, hur ska då vännerna veta det?

    Jag var nog mer öppen med det förut, nu försöker jag lösa det på "hemmaplan", rätt eller fel vet jag inte. Sen känns det ju som alla har ju sitt och ska jag då belasta med mina problem?

    Ja, visst ska man det, om man behöver det för jag vill ju att mina vänner ser mig som en stöttepelare :-)

    Hursomhelst besitter du ett stort jobb med hemsidan och jag förstår att det är frusterande när man inte får respons. Jag kan gå till mig själv, ibland när mailen strömmar in så lägger man ibland på ett viloläge för att tala om för sig själv att gå tillbaka och svara på mailet sen...Dumt, mycket dumt, lika bra att ta tag i det direkt, pronto. Jag ska iaf försöka skärpa mig.

    För mig är du en glädjespridare och jag ser dig som en stöttepelare som hjälpt mig framåt som instruktör.

    Kram Malin

    SvaraRadera
  2. Det har du rätt i Malin! Man tror att eftersom man känner sig själv nere så ser alla andra det också, men så är det ju inte alltid :)

    Tack för alla uppmuntrande ord!
    Och måste tillägga att du blivit en superduktig instruktör
    Kram Carina

    SvaraRadera