Always Look On The Bright Side Of Life.....

Jag har sån tur att jag är ansvarig för core på vår anläggning, vilket gör att jag får vara med och kolla in instruktörerna när de har satt ihop sina core-pass. Jag måste säga att det här kommer att bli den tuffaste omgången ever, jag är så stolt över instruktörerna och hur dom har utvecklats, det är så himla kul! Dom har satt ihop sina pass själva och det var en fröjd att få vara med och kolla resultatet. 

Malin och Gry i crunch!

Sanna i plankan!

Jag har ju också kunnat börja träna så smått om jag bara låter bli övningar som inkluderar axeln. Provade att köra bil idag men det var ingen hit märkte jag för att ratta bilen i korsningar var inte det lättaste så det bästa är att hålla ner bilkörningen så mycket som möjligt ett tag till. Det är tur att Mats har haft semester hittills och fått den enorma turen att skjutsa mig fram och tillbaka. Men nu är det slut på det, i morgon börjar han jobba igen.

Har kontaktat sjukgymnast för att få hjälp med rehabilitering så jag kan börja stärka upp musklerna sakta men säkert och att det går undan med läkningen ännu mer än vad det har gjort, för faktiskt så har det gått över förväntan. 

Jag fick en akut-tid i morgon kl. 10, vilka himla tur jag hade då annars är det månads väntetid ungefär. Förhoppningsvis kan jag få hjälp med övningar så att jag snabbt kommer igång och kan använda axeln fullt ut igen. Det är då satan vad den används typ hela tiden, vad man än ska göra så är den med i leken. 

Hoppas hoppas hon säger att jag kan börja springa... bara att hålla tummarna :)

På e.m. idag fick jag ett telefonsamtal från en systerdotter SD, 

SD: "Om man går vägen rakt in där vi bodde i Robertsholm och bara följer vägen, var kommer man då?"

Jag: "Öööööhhhhhh, jo till Korsån"

SD: "Va, gör man? Du skojar med mig?

Jag: "Nej, men hur långt har ni gått då?"

SD: "Långt"

Jag: "Har ni gått förbi järnvägen, alltså inte den nedanför mormor och morfars f.d. hus?"

SD: "Ja, den längre upp. Den gick vi förbi för länge sen"

Jag: "Jamen då är ni nästan i Korsån nu då, det är väl bara att vända och gå tillbaka då"

När Mats kom hem ca 15 minuter senare fick han följa med och hämta de frusna ungdomarna som varit ute och promenerat i regnet sen kl. 12 :D

Ja, dom ser ju glada ut i varje fall!