Vätternrundan 2011 - The story del 1/3

 

Fredag 17 Juni kl. 20.00 starten går och iväg på cykel. Snacka om att vara fokuserad, fatta det gäller 30 mil på cykel. Nåja nu är man här så det är bara att bita ihop och fokusera och det var precis det jag gjorde, fokuserade. På med tunnelseendet och att vara social det var bara att glömma. Första timmen gick tankarna fram och tillbaka, fortsätta cykla, inte fortsätta cykla, fortsätta cykla, inte fortsätta cykla. Nåja jag cyklar till första depåstoppet så tar vi resten därifrån.

Efter 44 km kom första depåstoppet i Hästholmen, stannade för att ta lite dricka och klassikerkompisen för att göra ett besök på bajamajan… (första besöket på turen). Bestämmer mig för att fortsätta till Jönköping så får vi se hur jag gör där, så iväg det bar igen. 

Sakta men säkert mot nästa depåstopp i Gränna. Nu hade vi avverkat 8 mil, och det var verkligen mörkt nu. Den här gången var det min tur att gå på bajamajan (men även M passade på att springa på dass). Eftersom det inte fanns något lyse på toa tog jag min lykta från cykeln och lyste upp inne så man inte satte sig i något oönskat…. Just det ja i Gränna var det kullerstenar och det var det värsta jag någonsin cyklat på.


Nu är det ca 2 mil kvar till Jönköping och köttbullar med mos. Så vi satte oss på cyklarna igen och drog i väg. Nu blev det cykellyse på både fram och bak. Det började även bli lite kallt, så på med extra vantar och regnjacka för att försöka hålla sig lite varm. Fortsatte framåt och cyklade om en del som inte hade lyse bak snacka om tokig, man syns ju inte och är lätt att bli påkörd. Innan vi var framme vid nästa depåstopp hade det blivit rejält kallt och jag frös extremt mycket, hade också börjat bli lite trött.

Efter 5 timmar var vi äntligen i Jönköping, hade tagit lite längre tid än jag hoppats på men vi var framme i varje fall. Nu var det dags att få i sig lite mat och framförallt att värma sig, tur att det fanns både varm mat och kaffe. Och Maarit hon passade på att besöka majorna två gånger och jag fick hålla upp dörren så hon såg något eftersom det var så mörkt J

Nu var det dags att göra det viktiga valet, bryta eller fortsätta cykla. Turen ner hit hade verkligen inte varit en dans på rosor. Jag hade haft det väldigt, väldigt tufft. Låren började ta slut eftersom vi ofta hamnade i klungor som cyklade lite för sakta och var nere på så låg fart i uppförsbackarna så att man nästan stod still. Jag har inte lårmuskler för att kunna köra på det sättet. Snacka om att tankarna svischade fram och tillbaka i huvet fortsätta eller inte fortsätta?!?!

 

Lite förvirrad var jag nog men nu har jag i varje fall ändrat rubriken från Vasaloppet till Vätternrundan i stället. Tror inte det är så himla kul att åka Vasaloppet på skidor mitt i sommaren :P